ROLLING STONES – STRIPPED – 1995
Frågan man ska ställa sig innan man lyssnar på Stripped är varför? Inte varför man ska lyssna på den, där är svaret givet. Det är Stones. Det kommer att bli skitbra.
Nej, frågan är istället varför Stones gjorde skivan. Behövde världen verkligen ännu ett livealbum med gamla avdammade hits 1995?
En del av svaret hittar man i årtalet, 1995.
Den andra delen av svaret finns i skivans namn, Stripped.
I mitten av 90-talet skulle nämligen varenda band och varenda artist med lite självaktning göra ett unplugged-album. Alla gjorde det, Dylan, Springsteen, Clapton, Nirvana...
Stripped är Mick Jaggers och Rolling Stones bidrag till den genren. De gjorde det dessutom väldigt bra.
Stripped är ett lysande livealbum och en gigantisk motsats till arenarockiga, bombastiska, mastodontiska Voodoo Lounge-turnén från året innan.
Inspelningarna på Stripped är hämtade från spelningar på två mindre rockklubbar, Club Paradiso i Amsterdam (där har jag varit, det är en gammal missionskyrka som byggts om), samt Olympia Theatre i Paris (där har jag inte varit).
Man kan säga vad man vill om storheten i att få se och höra Rolling Stones på stora arenor. Det är häftigt. Men när jag lyssnar på den här skivan inser jag att Stones musik nog ska avnjutas på ställen som Club Paradiso.
För trots att kompet är relativt sparsamt blir det ett ohyggligt tryck, en rockkänsla man nästan kan ta på. Det är därför Stripped är en så rolig skiva att lyssna på.
Att det sen främst handlar om välkända låtar som Street Fighting Man, Not Fade Away och Wild Horses är av mindre betydelse.
Extra krydda är dock Dylans Like A Rolling Stone och Love In Vain. Dem hade åtminstone inte jag räknat med. Visst behövde världen den här unplugged-plattan.
Nr: 1174/2222
Frågan man ska ställa sig innan man lyssnar på Stripped är varför? Inte varför man ska lyssna på den, där är svaret givet. Det är Stones. Det kommer att bli skitbra.
Stripped är Mick Jaggers och Rolling Stones bidrag till den genren. De gjorde det dessutom väldigt bra.
Stripped är ett lysande livealbum och en gigantisk motsats till arenarockiga, bombastiska, mastodontiska Voodoo Lounge-turnén från året innan.
Inspelningarna på Stripped är hämtade från spelningar på två mindre rockklubbar, Club Paradiso i Amsterdam (där har jag varit, det är en gammal missionskyrka som byggts om), samt Olympia Theatre i Paris (där har jag inte varit).
För trots att kompet är relativt sparsamt blir det ett ohyggligt tryck, en rockkänsla man nästan kan ta på. Det är därför Stripped är en så rolig skiva att lyssna på.
Extra krydda är dock Dylans Like A Rolling Stone och Love In Vain. Dem hade åtminstone inte jag räknat med. Visst behövde världen den här unplugged-plattan.
Nr: 1174/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar