LES VARIATIONS – CAFÉ DE PARIS – 1975
Les Variations var först med mycket. Det var det första franska rockband att få en hitlåt i USA och första franska band som fick ett amerikanskt skivkontrakt. Denna fransk-marockansk-judiska grupp sägs dessutom varit upphovet till popgenren Moroccanroll och ha inspirerat många senare tiders rockstjärnor att våga sig över gränserna.
Moroccanroll kan sägas vara en blandning mellan västerländsk bluesinfluerad 60-talsrock och nordafrikanska rytmer. Lite som den glittriga sidan av Stones med en touch av världsmusik...
Les Variations praktiserade denna musikstil till fulländning och skapade i slutet av 60-talet och början av 70-talet en rad album som en och annan kännare anser vara legendariska. Andra har aldrig hört talas om bandet...
Café De Paris är gruppens fjärde platta och historisk på så sätt att den spelades in av amerikanska Buddah Records, den första skiva en fransk rockgrupp spelade in i USA.
Om skivan blev framgångsrik har jag ingen koll på, men jag gillar den. Les Variations har något respektlöst över sig och verkar inte bry sig ett dugg om vad som var ”tillåtet” eller inte.
Här blandar de fräck hård rock med fransk folkmusik, nordafrikanska och arabiska rytmer med glamrock. De sjunger på engelska, men hoppar som av en händelse ibland över till franska.
Den närmaste jämförelse jag kommer att tänka på är Steve Harley & Cockney Rebel som också har den där vildögda och jag-skiter-i-allt-attityden. Eftersom det finns en hel del glamrock i moroccanroll kan man nog också jämföra med Sweet(!), kanske till och med Slade.
Café De Paris är en oväntat bra rockplatta. Inte lika välkänd som många andra europeiska rockplattor, men i min samling har den sin givna plats, vid sidan av The Pyschomodo, Slades Old New Borrowed And Blue och Sweets Desolation Boulevard. Rekommenderas!
Nr: 647/2222
Les Variations var först med mycket. Det var det första franska rockband att få en hitlåt i USA och första franska band som fick ett amerikanskt skivkontrakt. Denna fransk-marockansk-judiska grupp sägs dessutom varit upphovet till popgenren Moroccanroll och ha inspirerat många senare tiders rockstjärnor att våga sig över gränserna.
Moroccanroll kan sägas vara en blandning mellan västerländsk bluesinfluerad 60-talsrock och nordafrikanska rytmer. Lite som den glittriga sidan av Stones med en touch av världsmusik...
Les Variations praktiserade denna musikstil till fulländning och skapade i slutet av 60-talet och början av 70-talet en rad album som en och annan kännare anser vara legendariska. Andra har aldrig hört talas om bandet...
Café De Paris är gruppens fjärde platta och historisk på så sätt att den spelades in av amerikanska Buddah Records, den första skiva en fransk rockgrupp spelade in i USA.
Om skivan blev framgångsrik har jag ingen koll på, men jag gillar den. Les Variations har något respektlöst över sig och verkar inte bry sig ett dugg om vad som var ”tillåtet” eller inte.
Här blandar de fräck hård rock med fransk folkmusik, nordafrikanska och arabiska rytmer med glamrock. De sjunger på engelska, men hoppar som av en händelse ibland över till franska.
Den närmaste jämförelse jag kommer att tänka på är Steve Harley & Cockney Rebel som också har den där vildögda och jag-skiter-i-allt-attityden. Eftersom det finns en hel del glamrock i moroccanroll kan man nog också jämföra med Sweet(!), kanske till och med Slade.
Café De Paris är en oväntat bra rockplatta. Inte lika välkänd som många andra europeiska rockplattor, men i min samling har den sin givna plats, vid sidan av The Pyschomodo, Slades Old New Borrowed And Blue och Sweets Desolation Boulevard. Rekommenderas!
Nr: 647/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar