BOB DYLAN – ANOTHER SIDE OF BOB DYLAN - 1964
En annan sida av Bob Dylan...
Vad kan nu det vara?
Hade han så många sidor att visa upp 1964...Another Side Of Bob Dylan är ju trots allt bara hans fjärde album? Men redan då var han ju ”...so much older then, I´m younger than that now...”, som han säger i My Back Pages.
Det är en alldeles lysande liten låt förresten, men kanske mest känd för The Byrds gjorde en rätt snygg cover av den. Så är det med flera av låtarna på den här skivan.
De är välkända, men inte för att Dylan gjort dem. All I Really Want To Do till exempel, som det finns hur många kopior av som helst. Eller Chimes Of Freedom...Var inte det Byrds också?
Nåja, skit samma. Another Side Of Bob Dylan är en sån där skiva som hamnat lite emellan, man räknar inte med den. Men den är bra.
Inte minst är den väldigt mycket roligare än sin föregångare, The Times They Are A-Changin´, som nog kan påstås vara ganska bitsk.
Här är Dylan lite mer som på skivans omslagsbild, med Charlie Chaplin-glimten i ögat. Något man anar i Motorpsycho Nitemare, där han driver med alla amerikanska rednecks.
Och I Shall Be Free No 10, med de obetalbara textraderna ”Well I don´t know/but I´ve been told/the streets in heaven are lined with gold/I ask you how things could get much worse/if the russians happen to get up there first...” Han kan vara rolig den där Dylan...
Nr: 1941/2222
En annan sida av Bob Dylan...
Vad kan nu det vara?
Hade han så många sidor att visa upp 1964...Another Side Of Bob Dylan är ju trots allt bara hans fjärde album? Men redan då var han ju ”...so much older then, I´m younger than that now...”, som han säger i My Back Pages.
Det är en alldeles lysande liten låt förresten, men kanske mest känd för The Byrds gjorde en rätt snygg cover av den. Så är det med flera av låtarna på den här skivan.
De är välkända, men inte för att Dylan gjort dem. All I Really Want To Do till exempel, som det finns hur många kopior av som helst. Eller Chimes Of Freedom...Var inte det Byrds också?
Nåja, skit samma. Another Side Of Bob Dylan är en sån där skiva som hamnat lite emellan, man räknar inte med den. Men den är bra.
Inte minst är den väldigt mycket roligare än sin föregångare, The Times They Are A-Changin´, som nog kan påstås vara ganska bitsk.
Här är Dylan lite mer som på skivans omslagsbild, med Charlie Chaplin-glimten i ögat. Något man anar i Motorpsycho Nitemare, där han driver med alla amerikanska rednecks.
Och I Shall Be Free No 10, med de obetalbara textraderna ”Well I don´t know/but I´ve been told/the streets in heaven are lined with gold/I ask you how things could get much worse/if the russians happen to get up there first...” Han kan vara rolig den där Dylan...
Nr: 1941/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar