VAN MORRISON - TUPELO HONEY - 1971
Bland en massa psykedelia som nyligen landat i min samling dök denna bedagade skönhet upp. En skiva det inte går att stå emot, Van Morrisons Tupelo Honey från 1971. Om jag får bestämma är det en av Van The Mans bästa tidiga skivor.
Egentligen räcker det med inledningen och Wild Night, studsande och bubblande läckert. Moonshine Whiskey...
Och tredjespåret Old Old Woodstock är en favorit.
Och You´re My Woman...naket och enkelt.
Och I Wanna Roo You...så countryish...
Äh va faen, varenda låt på den här LP:n är BRA!
Då gör det inget att skivomslaget är lite slitet och har märken. Eller att det ”bara” är en reissue från senare år. En första press av den här skivan antar jag är fruktansvärt svår att få tag på...och dyr...
Men när det gäller Van Morrison handlar det aldrig om såna saker. Då får musiken stå i centrum.
Har du inte hört den här skivan, då är det dags nu. En mer ”typisk” Van Morrison-platta än Tupelo Honey får man nog leta efter. Den har det mesta, soul, blues, country och lite rock.
Och så lite trivia för att inte tappa gamla hårdrockare som läsare. Gitarristen Ronnie Montrose är med och backar upp Van på den här skivan. Vilket kanske är lite otippat.
Men å andra sidan kom Tupelo Honey så tidigt som 1971 och då hade Ronnie inte hunnit med att lira med Sammy Hagar eller ge ut några egna plattor med gruppen Montrose, Rock The Nation ni vet...
Nr: 1280/2000
Jag är en stor beundrare av Van The Man, men sedan slutet av 80-talet har hans plattor tenderat att vara intill förväxling lika. Det känns på nåt vis som om han skriver samma låt gång på gång. Det är alltid trevlig lyssning, men det känns ofta som om man hört det förut. På de tidiga skivorna fanns en helt annan musikalisk utveckling, och varje platta hade en egen, personlig karaktär.
SvaraRaderaDär håller jag med dig helt och hållet. Han gör bra skivor och låtar nu också, men det känns som han börjat upprepa sig lite.
SvaraRaderaDe tidiga plattorna har mer egen karaktär, om man säger så.