Så här har jag hört att det gick till när City Boy gav ut sin sista skiva:
City Boy ville inte göra It´s Personal. Men det fanns ett kontrakt...
Skivbolaget ville inte spela in den. Men va fan, det fanns ju ett kontrakt...
Och när den väl var inspelad och klar insåg skivbolaget att: "Det här skräpet går ju inte att ge ut".
Men va, fan det fanns ju ett distributionskontrakt också...
Det var inte många som ville ha den...
It´s Personal är väl knappast den avslutning på ett bands karriär man vill önska någon. City Boy kunde väl i alla fall fått lämna popindustrin på ett någorlunda värdigt sätt. Men nix. Det satte It´s Personal stopp för.
Jag vet inte hur jag ska få i mig denna bittra dryck. Men skivan är ingen rolig upplevelse alls. City Boy är oinspirerat, låtarna överlag så dåliga att inte någon av dem borde spelats in.
Nä, sorry. Bandet försöker i sina bästa stunder planka Queen, men gör det så illa att det skär i öronen.
Skivans katastrofalt värsta moment är när de i förmodad desperation försöker sig på reggae och sen att sno lite takter från Police. Då blir det hemskt på allvar.
Det enda positiva är väl att det är en ganska ovanlig skiva. Men varför äga en sån platta om ingen vill lyssna på den?
Nr: 1952/2000
Jag har den och tycker inte heller om den, borde kanske tvångslobotomeras ?
SvaraRaderaHa, ha. Den här skivan är väldigt svår att tycka om.
SvaraRadera