”En viss sövande effekt”

SAILOR - HIDEAWAY - 1978

Idag blir det pausmusik. Alltså sån musik man kan spela under tiden man väljer ut en ny skiva att lägga på skivtallriken...
Kanske i pausen mellan Procol Harums bistra melodier och en gammal stökig Yes-platta...??

Kanske är det till och med musik som skulle kunna användas i den där korta pausen mellan låtarna på vinylskivor. Jag menar, där knastrar det ju bara ändå.

Så varför skulle det inte kunna komma in lite pausmusik med Sailor i stället. Bara en tanke alltså...

Men nä...det där tar jag tillbaka. De där knastriga uppehållen behövs nog, åtminstone av oss som ännu inte är allt för skadade av att vara uppkopplade och ”på” precis hela tiden.

Möjligtvis skulle det kunna göra nytta på nån av Springsteens prylar, för att väcka lyssnarna...Men varför spela Tunnel Of Love?

Nä nu vet jag. Sailors album Hideaway passar helt perfekt att köra efter en livekonsert. Då när man vill att folk i god ordning ska lämna lokalen, lugnt och stilla.

Spelar man den här skivan i högtalarna är det ingen risk för kravaller eller upplopp. Då troppar nog folk av lätt sömngångaraktigt, till och med efter en adrenalinpumpad tillställning då nåt obskyrt thrashmetalband öst på med åtta extranummer.

Fan, nu blev det inte mycket plats över för Hideaway, Sailors album från 1978. Men det var ett av bandets sista innan det splittrades 1980. Och skivan lär inte gå till historien, det är jag helt övertygad om.

Möjligtvis finns det väl nån som kan hävda att Give Me Shakespeare var en bra låt. Den kanske till och med blev en mindre hit, vad vet jag?

Och att Stay The Night var nästan lika bra. Men det där med sockersöt trallpop inramad av snygga synthslingor, dragspel och klockspel har en viss sövande effekt. Pausmusik...

Nr: 386/2000