För några dagar sedan poppade den här skivan upp ur samlingen och ville vara med och leka, Shocking Blues album Eve And The Apple från 1972. Och det fick den så klart. Det är en fantastiskt rolig popskiva.
Men Eve And The Apple är rolig lyssning. Här finns inte en enda låt på över tre minuter. Och alla är bra, även om jag inte tror att en enda av dem blev hits.
Har du till exempel hört talas om låten Eve And The Apple, som nog är ett försök att upprepa framgången med Venus (Shocking Blues enda stora internationella hit), eller busiga The Devil And The Angel, eller Rock In The Sea, eller Early In The Morning, eller Broken Hearts där Shocking Blue till och med lirar lite Beethoven?
Att kalla Shocking Blue för ett av sin tids mest underskattade band känns som en utsliten klyscha. Hur många såna band finns det inte?
Men att de inte fick den uppmärksamhet de förtjänade är nog sant. De var betydligt bättre och mer varierade än låten Venus, som är det enda gruppen är ihågkommen för idag.
Från början var bandet helt inne på psykedelisk rock och ville nog gärna jämföra sig med Jefferson Airplane. Det verkar de ha släppt på den här skivan.
Det är mer ”Top-Of-The-Pops-pop” och faktiskt lite glamrock. Nästan lite Ziggy över skivan på sina ställen.
Idag inte det mest innovativa kanske, men kul att lyssna på. Det garanterar jag.
LP:n Eve And The Apple är förresten en andrautgåva av LP:n Attila från samma år. Attila finns utgiven på CD, däremot inte Eve And The Apple, men det kanske inte spelar nån roll, det är egentligen nästan* samma skiva, men utgiven av två olika bolag, Pink Elephant respektive Polydor.
Nr: 610/2000
* En låt är utbytt.
Men vi är väl alla överens om att världens mest underskattade band är Marillion, eller hur?
SvaraRaderaHe, he...nää det tror jag inte..
SvaraRadera