Fuzzgitarr och ett kryddmått soul

CAT – CAT – 1970

Går det att mixa fräck fuzzgitarr med jazz, några skopor 60-talspop - och för att få lite mer hetta - ett par kryddmått soul?

Det var i alla fall kanadensiska bandet Cat helt övertygade om när de kokade ihop sitt första och enda album 1970. En skiva som nu för tiden är ganska eftertraktad av samlare och därmed svår att hitta.

Cats souljazzinfluerade psykedeliapop uppskattas mer nu för tiden än för 40 år sen.
Så nej, Cat gick inte hem 1970.
Men ja, Cat funkar alldeles utmärkt nu.

Det är inte så länge sedan jag kom över skivan. Först blev jag lite besviken. Precis innan hade jag sett att den sålts på Ebay för 50 brittiska pund och säljaren utlovade nästan lyriskt ”heavy psych” från Kanadas ödsliga vidder i norr. Ett uttryck som drar samlarna till sig som flugor till en hundskit.

Men när det gäller Cat var det falsk marknadsföring, för deras musik är allt annat än ”heavy”.

Okej, visst finns en elakt spretig fuzzgitarr med på flera av låtarna. Men det är betydligt mer stråkar, körer och snygga arrangemang. Cat är så långt från Blue Cheer man kan komma.

Därmed inte sagt att skivan är dålig, tvärtom. Jag kan väl konstatera att Cat hade hittat ett eget, lite annorlunda sound.

Så här direkt kan jag inte komma på något annat band att jämföra dem med, men kan konstatera att 60-talspop, salongsjazz och soulpop fanns på deras repertoar. Rätt trevlig lyssning om man är på det humöret.

Favoritlåtar: halvskumma Blank Space och Cats alldeles egna tolkning av Johnny B Goode.

Nr: 375/2000