Jisses, vilka tunga grejer. Sir Lord Baltimores album Kingdom Come är något så spännande som en metalplatta från 1970, en tid då metal inte fanns och hårdrock bara var en baby med tummen i munnen.
1970 hade ju knappt någon mer än Ozzy hört talas om Black Sabbath.
Men jag tror inte New York-bandet Sir Lord Baltimore hade en aning om att de inte visste vad de höll på med.
De ville nog bara göra sin grej, på sitt eget sätt. Som Blue Cheer. Från första låten är den här skivan så råtung och vild att man får huvudvärk, på riktigt!
Skivan är hur jobbig som helst att lyssna på.
Nää. Jag trodde också det där bara var snack innan jag hört Kingdom Come. Men nu när jag fått tag på skivan inser jag att det inte är så.
Sir Lord Baltimore är definitivt inte det bästa jag hört. Men ett band från den här tiden - med så mycket vild och galen energi - har jag inte hört innan.
Ryktena stämmer. Kingdom Come är brutal.
Eller så var den det...
För genast vill jag lägga till följande:
Jämfört med dagens metalband är förmodligen Sir Lord Baltimore en lätt västanfläkt. Nutida musiker är troligen också bättre på att hantera sina instrument...
Sir Lord Baltimores LP Kingdom Come från 1970 borde dock räknas som en av klassikerna.
Möjligtvis borde man kunna räkna Sir Lord Baltimore som föregångare inom stoner-rocken, i så fall 20 år innan storheter som Kyuss och Fu Manchu.
Nr: 740/2000
* Om jag inte tar alldeles fel var det Steppenwolf som myntade uttrycket "heavy metal", i en textrad i den klassiska låten Born to be Wild från 1968.
Det är alltså mycket musikaliskt elände dessa långhåriga ynglingar bär skulden för. Borde de inte ställas till svars på något sätt? Varför har musikvärlden ingen motsvarighet till Simon Wiesenthal Center, som letar upp gamla hårdrockare och ser till att de straffas för vad de gjort mot populärmusiken? Visst, det är lätt att i efterhand säga att man bara lydde order och accepterade vad någon omdömeslös skivbolagsmogul trodde var säljande. Eller att man okritiskt lät sig influeras av ett gäng white trash-killar från Birmingham med en pubertal fascination för ockultism och haschrökning. Men så lätt tycker jag inte att denna typ av musikaliska marodörer ska komma undan. Alla har ett ansvar för sina handlingar, och det är hög tid att även Sir Lord Baltimore får sona sina brott.
SvaraRaderaDet var ord och inga visor!
SvaraRadera