COSTE APETREA – NYSPOLAT – 1977
Coste Apetrea är en svensk jazzgitarrist med förflutet i Samla Mammas Manna, Jukka Tolonen Band och barnprogrammet Björnes magasin.
Nyspolat är hans första soloplatta, en märklig resa genom vad jag förmodar till vissa delar skulle kunna vara improviserat, svalt och smart, som på is, nyspolad.
En skiva att koppla av till, musik att njuta av och att ibland förvånas över. Den där kopplingen till Samla Mammas Manna går nämligen inte ur så lätt, även om den inte är överväldigande.
För en och annan är kanske Coste Apetrea mest känd som ”han som skrev vinjettmusiken till barnprogrammet Björnes magasin”, en melodi de flesta i ”rätt ålder” säkert kan utantill.
Men att han under många år turnerade och spelade in skivor ihop med finske gitarrhjälten Jukka Tolonen är nog inte lika känt för den stora allmänheten.
Sen kan man inte bara gå förbi hans projekt från 2013; Progglådan, en utgivning av 40(!) CD-skivor med tidigare inte släppt låtmaterial från den svenska proggrörelsen, hämtat från Sveriges Radios arkiv.
Apetrea har genom åren gjort en lång rad soloalbum, Nyspolat är den enda av dem som finns i min samling. Eftersom jazz inte direkt är min genre har jag svårt att ge de någon musikalisk bedömning. Vad jag däremot kan säga är att jag gillar att lyssna på musiken, när rätt tillfälle infaller.
Nr: 1998/2222
Coste Apetrea är en svensk jazzgitarrist med förflutet i Samla Mammas Manna, Jukka Tolonen Band och barnprogrammet Björnes magasin.
En skiva att koppla av till, musik att njuta av och att ibland förvånas över. Den där kopplingen till Samla Mammas Manna går nämligen inte ur så lätt, även om den inte är överväldigande.
Men att han under många år turnerade och spelade in skivor ihop med finske gitarrhjälten Jukka Tolonen är nog inte lika känt för den stora allmänheten.
Sen kan man inte bara gå förbi hans projekt från 2013; Progglådan, en utgivning av 40(!) CD-skivor med tidigare inte släppt låtmaterial från den svenska proggrörelsen, hämtat från Sveriges Radios arkiv.
Nr: 1998/2222
Jag har inte hört plattan i fråga och har ingen direkt uppfattning om Coste Apetrea (känner bara till namnet). Men är inte omslaget och skivnamnet ett typexempel på hur en del jazzmusiker lyckats förpacka sin musik på ett alldeles olidligt trist sätt; nästan som om de vill sända ut budskapet: "jag hoppas att så få människor som möjligt ska vilja lyssna på det jag gör, så därför presenterar jag det i en form som är tänkt att avskräcka så många som möjligt... har jag riktig tur kommer det inte en jävel när jag gör den där med statligt kulturstöd finansierade spelningen i bibliotekets hörsal i Baggböle"?
SvaraRaderaJag menar, en tecknad bild på en skridskotävling i vad som ser ut att vara svensk 1920- eller 30-talsmiljö. Det är fullständigt omöjligt att begripa på vad sätt denna bild förmodas ha en koppling till musik överhuvudtaget. Det är än mer omöjligt att förstå bildens eventuella koppling till vad jag skulle gissa är något slags gitarrbaserad fusions-jazz från sent 1970-tal.
Och ovanpå detta titeln... Ett slags - om jag tolkar det rätt - dålig ordvits, som ska anspela på dubbeltydigheten i att man spolar is inför skridskoåkning, och att man kan spola ett band när man spelar in musik.
Vad vi har är alltså den obegripliga kombinationen:
Dålig ordvits + teckning av skridskotävling i gammal miljö + inspelning av 1970-talsjazz.
Vad ville Coste med detta? Lockades någon (undantaget Sveriges Radio, folkbibliotek och liknande skattefinansierade institutioner) att köpa plattan? Jo, en person gjorde det ju tydligen (Olle Assarsson) - men finns det verkligen fler?