AEROSMITH – GET A GRIP – 1993
Mycket fernissa här. Blankpolerat linoleumgolv närmare bestämt. Innehållet är tveksamt. Jag påstår att Get A Grip är kommersiellt skräp. Albumet är så genomskinligt anpassat till vad man trodde folk ville höra att det är pinsamt. Spela inte den här skivan.
Albumets stora låtar är så kallade hårdrockballader som Cryin´, Crazy och Amazing, poplåtar invirade i cellofanplast med röda plastband som dekoration.
I början av 90-talet var det väldigt inne med powerballader. Det släpptes en rad samlingsalbum med hårdrockband som gjorde mjuka, ”känslosamma” poplåtar. Vi minns alla Scorpions Winds Of Change.
Det var så band som Mr Big, Foreigner och REO Speedwagon fick ny fart på sina karriärer. Aerosmith hade inte behövt göra det, men gjorde det ändå.
Det var Get A Grip som tog in Aerosmith i bakgrundsmusikens och plastleksakernas värld. Jämfört med föregångaren Pump från 1989 är Get A Grip bara en blek uppföljare. Och då påstår jag inte att Pump hör till rockhistoriens större album.
Nr: 76/CD
Mycket fernissa här. Blankpolerat linoleumgolv närmare bestämt. Innehållet är tveksamt. Jag påstår att Get A Grip är kommersiellt skräp. Albumet är så genomskinligt anpassat till vad man trodde folk ville höra att det är pinsamt. Spela inte den här skivan.
I början av 90-talet var det väldigt inne med powerballader. Det släpptes en rad samlingsalbum med hårdrockband som gjorde mjuka, ”känslosamma” poplåtar. Vi minns alla Scorpions Winds Of Change.
Det var Get A Grip som tog in Aerosmith i bakgrundsmusikens och plastleksakernas värld. Jämfört med föregångaren Pump från 1989 är Get A Grip bara en blek uppföljare. Och då påstår jag inte att Pump hör till rockhistoriens större album.
Nr: 76/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar