Inte framåt...och inte bakåt heller

CREEPS – SERIOUSLESSNESS – 1993

Jag antar att Creeps kunde köra sitt sound till en viss gräns. Det var vansinnigt kul med det fräcka rhythm´n´ bluessoundet på debutskivan och sagolikt gung på tvåan Now Dig This.

Trean Blue Tomato var skivan som tog Creeps över gränsen för vad som gick att acceptera, även om man till en början charmades både av soundet och den blå tomaten.

Tre år senare var Seriouslessness den lite småfega uppföljaren som inte tog Creeps någonstans längre framåt...och inte bakåt heller. Tre år senare dök Mr Freedom Now upp, som trots att det var ett riktigt bra album, aldrig fick någon större uppmärksamhet. Kanske berodde det på Seriouslessness...

Seriouslessness innehåller nämligen inget direkt spännande eller nytt. Visserligen är det helt okej rockalbum från det tidiga 90-talet, låtarna är sjyssta med Change It som bästa nummer.

Men trots Creeps säregna sound är det en tämligen anonym skiva, det hjälper inte ens att slänga in ett och annat fräckt metalriff, soundet blir i längden ganska tråkigt.

Nr: 182/CD