XTC – APPLE BOX – 2005
Denna CD-box med fyra skivor inskaffades i desperation över att jag inte fick tag i XTC:s två sista plattor, konceptalbumen Apple Venus och fristående fortsättningen Wasp Star. Jag ville så klart egentligen ha dem på vinyl, men det visade sig nästan omöjligt då de gavs ut under de mörka CD-åren. De finns i svart plast men är mycket svåra att hitta och dessutom svindyra. Så boxen får duga.
Apple Box släpptes i begränsad upplaga några år efter de båda plattorna. Eventuella orsaker till det, utom rent ekonomiska, är svåra att lista ut.
Boxen innehåller fyra CD-skivor, de båda konceptplattorna Apple Venus och uppföljaren Wasp Star.
Som extra bonus får man dessutom med två album till; Homespun och Homegrown, vilka är demoinspelningarna från de båda konceptskivorna...som också släpptes som egna plattor några år tidigare.
Här har man alltså samlat hela ”Apple-sviten” på ett och samma ställe. För dem som redan har de tidigare skivorna är boxen inte nödvändig. Vad som är ”nytt” är att skivorna fått nya omslagsbilder och att det medföljer en 64-sidors booklet.
Att skriva om en hel box med fyra skivor är krångligt och svårgreppat, särskilt då skivorna skiljer sig en del åt. Det blev extra krångligt då jag inte lyssnade på dem i föreskriven kronologisk ordning. Jag har därför recenserat dem var och en för sig. Så här kommer fyra fristående recensioner på en gång...
Överdådigt och vackert
XTC – APPLE VENUS, PART 1 – 1999
Är det inte alltid såna här album man letar efter? Sådana där oväntade och överraskande saker som gör livet värt att leva.
1999 var XTC uträknat och bortglömt...men så dyker den här plattan upp, Apple Venus är en upplevelse långt över det vanliga.
Jag som inte trodde XTC kunde göra något som var bättre än Nonsuch, skivan sju år innan, och så dyker den här upp.
Apple Venus är dock inte en sån där självklar skiva som kastar sig över folk direkt. Nej, den här plattan, som med alla riktigt bra skivor, tar tid på sig för att nå fram. För den som kan sina XTC-album är Apple Venus en musikalisk överraskning.
Den låter inte som något annat av deras album. Möjligtvis kan man säga att den påminner lite om det överdådiga och och vackra i Skylarking samtidigt som humorn och den sprudlande spelglädjen från Nonsuch finns där.
Apple Venus finns på vinyl, men i släpptes tydligen i mycket liten upplaga. Att den står högt på min önskelista kan du säkert räkna ut...
Nr: 218/2222
Snygg avslutning av XTC
XTC – WASP STAR, APPLE VENUS PART 2 – 2000
Att XTC:s allra sista album, Wasp Star, skulle vara någon slags skräpstation för gammalt överblivet material från förr känns inte som hela sanningen.
Men det är så många proffsrecensenter beskriver den här skivan. De lägger dessutom till att skivan inte är någon vidare intressant fortsättning på Part 1...
Nä, stopp. Jag kom in alldeles fel i den här texten. Jag börjar om. Wasp Star är XTC:s sista album. Det blev en snygg avslutning.
Vad kunde man annars ha väntat sig av ett av nya vågens allra fräckaste band som sedan utvecklade sig till popsnickare av högsta rang.
Du kommer väl ihåg album som Black Sea, Drums And Wires, English Settlement, Skylarking, Nonsuch...och de där magiska skivorna med XTC:s alter ego – The Dukes Of Stratosphear.
Wasp Star är tämligen lågmäld, har en lite eftertänksam ton. Men som alltid hittar Andy Partridge just det där anslaget som får folk att verkligen lyssna, trots att det inte handlar det allra minsta om hitlistepop – tvärtom...
Men det är gitarrpop, britpop av bästa märke. När XTC var som allra bäst kunde man jämföra dem med Beatles. Wasp Star är ingen Let It Be eller Abbey Road. Men det är en skön popskiva att lyssna på. Det räcker. Och så fortsätter jag med lite av det jag började med...
Är det så att XTC här samlat gamla låtar som inte fått plats på andra skivor, då missade de något. Utan att Wasp Star skulle kunna betraktas som ett storverk är flera av låtarna här bättre än många av dem som finns på tidigare album.
Nr: 218/2222
Ps, Wasp Star blev verkligen avslutningen för XTC. De har inte vid ett enda tillfälle efter detta återförenats för nya skivor eller projekt, ds.
Demotejperna från Apple Venus
XTC – HOMESPUN – 1999
Demotejperna till Apple Venus Part 1 släpptes som egen skiva också, strax efter att ”den riktiga” plattan kommit ut.
Nödvändigheten av det kan så klart diskuteras, vem vill höra halvfärdiga verk och sådant som bandet har tagit bort för att det inte var tillräckligt bra?
Man kan väl i alla fall konstatera att XTC låg ganska nära slutmålet redan på demotejperna när det gäller Apple Venus.
Skillnaden mellan låtarna på den här demoplattan och den skiva som gavs ut är svår att upptäcka. Låtordningen är för övrigt exakt densamma som på slutprodukten.
Intressant är möjligtvis att alla demolåtarna på skivan är inspelade hemma hos Colin Moulding. Nej, det här är en platta enbart för extrem-fansen...
Nr: 218/2222
Så här jobbade XTC med sina låtar
XTC – HOMEGROWN – 2001
Ännu en platta med demoinspelningar. Den här gången handlar det om låtarna till Wasp Star från år 2000.
Och är det möjligtvis någon mer än XTC:s hardcorefans som uppskattar Homegrown skulle jag bli oerhört förvånad.
Nja okej, musiker skulle nog kunna ha visst intresse av skivan ändå. I några fall finns flera versioner av samma låt med, i kronologisk ordning, som i flera steg visar hur XTC jobbade för att komma fram till slutmålet.
Homegrown släpptes som eget album strax efter utgivningen av Wasp Star och bör alltså finnas i varje fullvärdig XTC-samling. Men för mig som ”vanlig lyssnare” är den faktiskt inte särskilt spännande att höra på.
Nr: 218/2222
Denna CD-box med fyra skivor inskaffades i desperation över att jag inte fick tag i XTC:s två sista plattor, konceptalbumen Apple Venus och fristående fortsättningen Wasp Star. Jag ville så klart egentligen ha dem på vinyl, men det visade sig nästan omöjligt då de gavs ut under de mörka CD-åren. De finns i svart plast men är mycket svåra att hitta och dessutom svindyra. Så boxen får duga.
Som extra bonus får man dessutom med två album till; Homespun och Homegrown, vilka är demoinspelningarna från de båda konceptskivorna...som också släpptes som egna plattor några år tidigare.
Här har man alltså samlat hela ”Apple-sviten” på ett och samma ställe. För dem som redan har de tidigare skivorna är boxen inte nödvändig. Vad som är ”nytt” är att skivorna fått nya omslagsbilder och att det medföljer en 64-sidors booklet.
Att skriva om en hel box med fyra skivor är krångligt och svårgreppat, särskilt då skivorna skiljer sig en del åt. Det blev extra krångligt då jag inte lyssnade på dem i föreskriven kronologisk ordning. Jag har därför recenserat dem var och en för sig. Så här kommer fyra fristående recensioner på en gång...
Överdådigt och vackert
XTC – APPLE VENUS, PART 1 – 1999
1999 var XTC uträknat och bortglömt...men så dyker den här plattan upp, Apple Venus är en upplevelse långt över det vanliga.
Jag som inte trodde XTC kunde göra något som var bättre än Nonsuch, skivan sju år innan, och så dyker den här upp.
Apple Venus är dock inte en sån där självklar skiva som kastar sig över folk direkt. Nej, den här plattan, som med alla riktigt bra skivor, tar tid på sig för att nå fram. För den som kan sina XTC-album är Apple Venus en musikalisk överraskning.
Den låter inte som något annat av deras album. Möjligtvis kan man säga att den påminner lite om det överdådiga och och vackra i Skylarking samtidigt som humorn och den sprudlande spelglädjen från Nonsuch finns där.
Apple Venus finns på vinyl, men i släpptes tydligen i mycket liten upplaga. Att den står högt på min önskelista kan du säkert räkna ut...
Nr: 218/2222
Snygg avslutning av XTC
Men det är så många proffsrecensenter beskriver den här skivan. De lägger dessutom till att skivan inte är någon vidare intressant fortsättning på Part 1...
Nä, stopp. Jag kom in alldeles fel i den här texten. Jag börjar om. Wasp Star är XTC:s sista album. Det blev en snygg avslutning.
Vad kunde man annars ha väntat sig av ett av nya vågens allra fräckaste band som sedan utvecklade sig till popsnickare av högsta rang.
Du kommer väl ihåg album som Black Sea, Drums And Wires, English Settlement, Skylarking, Nonsuch...och de där magiska skivorna med XTC:s alter ego – The Dukes Of Stratosphear.
Wasp Star är tämligen lågmäld, har en lite eftertänksam ton. Men som alltid hittar Andy Partridge just det där anslaget som får folk att verkligen lyssna, trots att det inte handlar det allra minsta om hitlistepop – tvärtom...
Men det är gitarrpop, britpop av bästa märke. När XTC var som allra bäst kunde man jämföra dem med Beatles. Wasp Star är ingen Let It Be eller Abbey Road. Men det är en skön popskiva att lyssna på. Det räcker. Och så fortsätter jag med lite av det jag började med...
Är det så att XTC här samlat gamla låtar som inte fått plats på andra skivor, då missade de något. Utan att Wasp Star skulle kunna betraktas som ett storverk är flera av låtarna här bättre än många av dem som finns på tidigare album.
Nr: 218/2222
Ps, Wasp Star blev verkligen avslutningen för XTC. De har inte vid ett enda tillfälle efter detta återförenats för nya skivor eller projekt, ds.
XTC – HOMESPUN – 1999
Nödvändigheten av det kan så klart diskuteras, vem vill höra halvfärdiga verk och sådant som bandet har tagit bort för att det inte var tillräckligt bra?
Man kan väl i alla fall konstatera att XTC låg ganska nära slutmålet redan på demotejperna när det gäller Apple Venus.
Skillnaden mellan låtarna på den här demoplattan och den skiva som gavs ut är svår att upptäcka. Låtordningen är för övrigt exakt densamma som på slutprodukten.
Intressant är möjligtvis att alla demolåtarna på skivan är inspelade hemma hos Colin Moulding. Nej, det här är en platta enbart för extrem-fansen...
Nr: 218/2222
XTC – HOMEGROWN – 2001
Och är det möjligtvis någon mer än XTC:s hardcorefans som uppskattar Homegrown skulle jag bli oerhört förvånad.
Nja okej, musiker skulle nog kunna ha visst intresse av skivan ändå. I några fall finns flera versioner av samma låt med, i kronologisk ordning, som i flera steg visar hur XTC jobbade för att komma fram till slutmålet.
Homegrown släpptes som eget album strax efter utgivningen av Wasp Star och bör alltså finnas i varje fullvärdig XTC-samling. Men för mig som ”vanlig lyssnare” är den faktiskt inte särskilt spännande att höra på.
Nr: 218/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar