JACKSON BROWNE – LATE FOR THE SKY – 1974
Late For The Sky är den amerikanske singer/songwritern Jackson Brownes tredje album. Ännu ett briljant album med välgjord amerikansk västkustpop. Jackson Browne hade på 70-talet en osviklig känsla för bra melodier och snygga harmonier.
Lättsålt givetvis, men jag har en tendens att ibland falla för sån här musik. Late For The Sky var dock inte den första LP jag hörde med Jackson Browne, det var The Pretender som någon jag kände väl hade med sig hem efter ett år som utbytesstudent i USA.
Eftersom jag gillade den LP:n hamnade snart också föregångaren, Late For The Sky, i samlingen, som jag till skillnad från de flesta andra på den tiden tyckte bättre om.
Vilken av skivorna som är bäst kan givetvis diskuteras, men jag vet i alla fall var jag lägger min röst, även om jag också tycker om The Pretender.
Trots att Jackson Browne på den här skivan bara använder sig av ett ganska enkelt komp, gitarr, piano, sparsmakade trummor och violiner låter musiken fantastiskt bra.
Som alltid när det gäller Jackson Brownes 70-tal är det inte sån där musik man tar till sig vid första lyssningen.
Late For The Sky kräver visserligen en viss tid av tillvänjning. Men när man väl kommit över det där första hindret är detta västkustpop från sin allra bästa sida.
Nr: 673/2222
Late For The Sky är den amerikanske singer/songwritern Jackson Brownes tredje album. Ännu ett briljant album med välgjord amerikansk västkustpop. Jackson Browne hade på 70-talet en osviklig känsla för bra melodier och snygga harmonier.
Lättsålt givetvis, men jag har en tendens att ibland falla för sån här musik. Late For The Sky var dock inte den första LP jag hörde med Jackson Browne, det var The Pretender som någon jag kände väl hade med sig hem efter ett år som utbytesstudent i USA.
Eftersom jag gillade den LP:n hamnade snart också föregångaren, Late For The Sky, i samlingen, som jag till skillnad från de flesta andra på den tiden tyckte bättre om.
Vilken av skivorna som är bäst kan givetvis diskuteras, men jag vet i alla fall var jag lägger min röst, även om jag också tycker om The Pretender.
Trots att Jackson Browne på den här skivan bara använder sig av ett ganska enkelt komp, gitarr, piano, sparsmakade trummor och violiner låter musiken fantastiskt bra.
Som alltid när det gäller Jackson Brownes 70-tal är det inte sån där musik man tar till sig vid första lyssningen.
Late For The Sky kräver visserligen en viss tid av tillvänjning. Men när man väl kommit över det där första hindret är detta västkustpop från sin allra bästa sida.
Nr: 673/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar