STATUS QUO – NEVER TOO LATE – 1981
Det här är den sista Status Quo-LP där trummisen John Coughlan är med. En och annan påstår därför att Never Too Late är deras sista klassiker. Nåja, den sista ”klassikern” spelade de in många år tidigare, men det blev ett ganska snyggt avsked för Coughlans del.
Never Too Late är en överraskande bra rockplatta, anpassad för 80-talets new wavepublik, även om det så klart handlar om en hel del ”tomgångskörning” också...
De flesta låtarna spelades in samtidigt med sin föregångare Just Supposin´ och det kan ibland vara svårt att skilja de båda skivorna åt. Soundet är väldigt likt på de båda.
Something ´Bout You Baby I Like blev en nästan lika stor hit som What You´re Proposin´ på Just Supposin´, så inte heller där går det att dra nån skiljelinje. Vilken av de båda LP-skivorna som är bäst kan därför diskuteras, men varför välja? Man kan ju ha båda...
Vad jag gillar särskilt med Never Too Late (och Just Supposin´) är Status Quos förmåga – faktiskt - att få sin patenterade boogierock att funka på 80-talet också.
De vågade prova ett och annat nytt grepp, lite halvpunkig new wave, och klarade det. Därför är Never Too Late en LP som går att spela alldeles utmärkt nu för tiden också.
De gör förresten en lysande cover på Chuck Berrys gamla rocker Carol. Take Me Away och Don´t Stop Me Now är också låtar jag gillar.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
Det här är den sista Status Quo-LP där trummisen John Coughlan är med. En och annan påstår därför att Never Too Late är deras sista klassiker. Nåja, den sista ”klassikern” spelade de in många år tidigare, men det blev ett ganska snyggt avsked för Coughlans del.
De flesta låtarna spelades in samtidigt med sin föregångare Just Supposin´ och det kan ibland vara svårt att skilja de båda skivorna åt. Soundet är väldigt likt på de båda.
Something ´Bout You Baby I Like blev en nästan lika stor hit som What You´re Proposin´ på Just Supposin´, så inte heller där går det att dra nån skiljelinje. Vilken av de båda LP-skivorna som är bäst kan därför diskuteras, men varför välja? Man kan ju ha båda...
De vågade prova ett och annat nytt grepp, lite halvpunkig new wave, och klarade det. Därför är Never Too Late en LP som går att spela alldeles utmärkt nu för tiden också.
De gör förresten en lysande cover på Chuck Berrys gamla rocker Carol. Take Me Away och Don´t Stop Me Now är också låtar jag gillar.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar