CREEDENCE CLEARWATER REVIVAL – GREEN RIVER – 1969
Fogerty och CCR:s kortaste album, varje sida går att klocka in på knappt en kvart. Det är för lite för att det egentligen ska vara godkänt. Men Creedence vräkte ut album vid den här tiden, skivan innan - Bayou Country - är nästan lika kort den.
Men det gör kanske inte så mycket om det är bra låtar. Och Green River är lysande bra, med ett par undantag. Jag påstår att det är en av bandets absolut bästa plattor, som helhet nästan lika vass som gruppens mest kända storsäljare Cosmo´s Factory.
Storheten med Green River är att John Fogerty trots allt lyckades få ihop så många bra låtar på en och samma gång. För första gången inga covers, bara låtar av Fogerty.
Han behövde inte längre leta upp gamla rockklassiker som Good Golly Miss Molly eller Suzie Q för att få ihop det. Han gjorde själv och bevisade för hela världen (och brorsan Tom) att det var han och ingen annan som skulle skriva Creedence låtar.
För Creedencefansen finns massor av godsaker att slicka i sig. Inledningen med Green River, Commotion och därefter Tombstone Shadow är mäktig. Men skivans bästa spår hittar man på b-sidan; Bad Moon Rising och Lodi.
Trots det begränsade utrymmet hann Fogerty dessutom få med två utfyllnadslåtar, de avslutande Sinister Purpose och The Night Time Is The Right Time. Hade han hittat två bättre låtar än dem kunde Green River varit Creedence bästa album.
Nr: 1796/2222
Fogerty och CCR:s kortaste album, varje sida går att klocka in på knappt en kvart. Det är för lite för att det egentligen ska vara godkänt. Men Creedence vräkte ut album vid den här tiden, skivan innan - Bayou Country - är nästan lika kort den.
Han behövde inte längre leta upp gamla rockklassiker som Good Golly Miss Molly eller Suzie Q för att få ihop det. Han gjorde själv och bevisade för hela världen (och brorsan Tom) att det var han och ingen annan som skulle skriva Creedence låtar.
För Creedencefansen finns massor av godsaker att slicka i sig. Inledningen med Green River, Commotion och därefter Tombstone Shadow är mäktig. Men skivans bästa spår hittar man på b-sidan; Bad Moon Rising och Lodi.
Nr: 1796/2222
Står verkligen John Fogerty som upphovsman till "The night time is the right time" på den aktuella skivan? I så fall har han ljugit helt skamlöst, och det är förvånansvärt om han inte hamnat i någon rättslig tvist på grund av detta. Låten i fråga är nämligen en i högsta grad välkänd blues.
SvaraRaderaDet brukar hävdas att originalversionen gjordes av Nappy Brown, 1957, då med titeln "The right time". Den troligen mest kända versionen spelades in av Ray Charles 1958. I Ray Charles version kallades låten "(Night time is) The right time", och det var Margie Hendricks, en av körsångerskorna i The Raelettes som stod för den kvinnliga rösten som "svarar" Ray Charles huvudstämma. Låten kan t.ex. höras här:
https://www.youtube.com/watch?v=PuNzqDUvods
Nej, inte alls. Cadena/Herman anges som upphovsmän.
RaderaKan hålla med om att min text är lite luddig angående om Fogerty skulle ha skrivit alla låtar.