ANGE – PAR LES FILS DE MANDRIN – 1976
Skivan är lite knastrig och omslaget fuktskadat. Men jag gillar bättre att ha denna franska originalpress i samlingen än ett senare nytryck, eller den engelska cd-varianten på skivan; By The Sons Of Mandrin.
Ange är ett av den franska progressiva rockens riktigt stora. Den här LP:n är gruppens femte och den första där de siktade utanför Frankrike. Den brittiska skivan gavs dock inte ut på 70-talet utan släpptes först i början av 2000-talet.
Då var det alldeles för sent. Trots att Ange på den brittiska varianten sjöng på engelska gick det inte hem på andra sidan Engelska kanalen, de var ju inte engelsmän. ”Jävla hycklare” tyckte Ange på ungefär samma sätt som jönköpingsborna om gamla vänsterradikaler som numera har hemadress på stans västra höjder.
Ange jämförs ofta med Genesis och visst finns det likheter. Par Les Fils De Mandrin håller till i samma del av progrockens sfär som Nursery Cryme, Foxtrot och Selling England By The Pound.
Att Ange också har en kraftfull teatralisk ådra går inte att missa, vilket är ett ganska typiskt franskt drag (möjligtvis med Ange som upphovsmän). Den stora skillnaden jämfört med Genesis är dock att Ange oftare använder sig av folkmusik och av den anledningen känns något mer lättsamma.
På Par Les Fils De Mandrin är detta extra tydligt, vilket gjort att många av bandets hardcorefans tittat lite snett på skivan och anklagat den för att vara lite för mainstream.
Men det gör å andra sidan att det förmodligen är en bra skiva att börja med för den som är nyfiken på dessa franska proghjältar. Inget ont som inte har något gott med sig, som farmor brukade säga.
Som de flesta av Anges album är Par Les Fils De Mandrin ett konceptalbum. Den här gången är temat typ Sånt-är-livet och utspelar sig i en märklig fantasy-cirkusvärld som jag på grund av bristande språkbildning låter bli att vidare diskutera.
Nr: 2035/2222
Skivan är lite knastrig och omslaget fuktskadat. Men jag gillar bättre att ha denna franska originalpress i samlingen än ett senare nytryck, eller den engelska cd-varianten på skivan; By The Sons Of Mandrin.
Då var det alldeles för sent. Trots att Ange på den brittiska varianten sjöng på engelska gick det inte hem på andra sidan Engelska kanalen, de var ju inte engelsmän. ”Jävla hycklare” tyckte Ange på ungefär samma sätt som jönköpingsborna om gamla vänsterradikaler som numera har hemadress på stans västra höjder.
Att Ange också har en kraftfull teatralisk ådra går inte att missa, vilket är ett ganska typiskt franskt drag (möjligtvis med Ange som upphovsmän). Den stora skillnaden jämfört med Genesis är dock att Ange oftare använder sig av folkmusik och av den anledningen känns något mer lättsamma.
Men det gör å andra sidan att det förmodligen är en bra skiva att börja med för den som är nyfiken på dessa franska proghjältar. Inget ont som inte har något gott med sig, som farmor brukade säga.
Nr: 2035/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar