Bolan och Zinc Alloy

T REX – ZINC ALLOY AND THE HIDDEN STARS OF TOMORROW - 1974

När Marc Bolan kände sig nöjd med sin karriär var planen att han skulle han byta namn på sin grupp till Zinc Alloy och försvinna från de stora scenerna. Så sa han i alla fall till den brittiska pressen.

Efter superplattan Tanx, 1973, infann sig kanske det där tillståndet. Då bytte Bolan ut sina musiker och ändrade inriktning. Skivan efter fick namnet Zinc Alloy And The Hidden Stars Of Tomorrow.

Nu är det inte den skivan jag har. Zinc Alloy hör till T Rex lite svårare plattor att få tag på. I stället har jag kommit över en upplaga som 1983 gavs ut av Bolans fanklubb. Men enda skillnaden är omslagsbilden, låtarna är desamma.

Men att succén med Tanx lyckades det inte. Zinc Alloy vill jag nog räkna in bland Bolans sämre album. Detta trots att han hyrde in supergitarristen Jack Green (som är denna bloggs särskilda gitarrhusgud), som tillåts blixtra till emellanåt, men det hjälper inte särskilt mycket.

Låtarna är överlag ganska svaga. Till exempel försöker Bolan sig på funk (!), kanske för att en gång för alla försöka övertyga den amerikanska marknaden. Och då blev det som det blir...

Bolan hade troligen en idé om att Zinc Alloy skulle bli något slags konceptalbum. Men den tanken verkar ha runnit ut i sanden. Låtarna kan knappast anses ha någon större gemensam nämnare.

Det roligaste med dem är de märkliga namnen, Painless Persuation And The Meathawk Immaculate, The Leopards (featuring Gardinia And The Mighty Slugs), Interstellar Soul och andra helskumma grejer.

Nr: 1480/2222

Denna text har publicerats tidigare.