The Musical Box: Al Kooper upprepar sig inte

söndag 28 april 2019

Al Kooper upprepar sig inte

AL KOOPER – I STAND ALONE – 1968

Det var klart jag blev nyfiken. I Stand Alone brukar ju nämnas tillsammans med storheter som Sgt Pepper och Zombies Odyssey & Oracle. Det är inte ofta jag för tillfälle att ta upp två såna storheter samtidigt.
Ett annat album som också brukar nämnas samtidigt är Blood Sweat & Tears debutskiva Child Is The Father To Man. Det naturligtvis för att Al Kooper var med och spelade in den för att därefter gå sin egen väg och senare samma år ge ut I Stand Alone. Kooper hade fullt upp 1968, det året hann han också spela in albumet Super Sessions ihop med Mike Bloomfield och Stephen Stills.

Blood Sweat & Tears blev sig aldrig likt igen efter att han lämnat. Den plattan anses vara gruppens absolut främsta och alla deras senare album beskrivs som ”konventionella” i jämförelse.

Konventionell är dock det sista I Stand Alone kan kallas, men om skivan på allvar musikaliskt ska jämföras med någon annan får det ändå bli Child Is The Father To Man.

Jämförelsen med Sgt Pepper hänger inte bara på Eleanor Rigby-lika Song And Dance For The Unborn Frightened Child, utan mer på skivans bredd, variation och fantasirikedom. Och så är det nog, I Stand Alone står inte stilla utan är i ständig rörelse, Al Kooper upprepar sig inte och kommer hela tiden med nya intressanta saker.

Faktiskt mer än vad Fab Four gjorde på sitt mästerverk. I Stand Alone har influenser från så skilda stilar som soul, jazz, klassisk musik, beatpop och hela vägen till rockabilly via Bill Monroe och banjo.
Jämförelsen med Odyssey & Oracle lät också intressant, men gissar att det, förutom Right Now For You, möjligtvis kan bero på de ljudeffekter Al Kooper fick för sig att lägga in mellan låtarna, troligen som eftergift för den psykedeliska poperan som stod i full blom 1968.

I Stand Alone är ett tämligen okänt album i jämförelse med tidigare nämnda storheter. Men musikaliskt håller den samma nivå och underhållningsvärdet är minst lika högt. Det är en skiva åtminstone inte jag hinner tröttna på i första taget. Rekommenderas starkt.

Nr: 1447/2222

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar