PINK FLOYD – THE FINAL CUT – 1983
The Final Cut är för en och annan Pink Floyds glömda eller saknade album. Det sista med sättningen, Waters, Gilmour, Wright, Mason.
För andra är det bara ett album som inte kunde leva upp till förväntningarna. Men hur gör man för att toppa plattor som Dark Side of the Moon, Wish You Were Here och The Wall?
En del tycker The Final Cut är ett av Pink Floyds bästa.
Andra tycker det är mindre intressant. För egentligen är det nästan ett soloalbum av Roger Waters.
Sant är att Waters texter om Falklandskriget och faderns död under andra världskriget ger skivan extra nerv.
Den sägs vara Pink Floyds mest politiska skiva.
Men bara för att Bresjnev och Thatcher nämns i första låten behöver det inte vara så.
För min del var väl The Wall minst lika ”politiskt kritisk” som den här. Men en sak är säker. Den är allvarligare och seriösare.
Men musiken saknar något, mycket återanvändning av gammalt material och sånt som verkade ha blivit över från The Wall.
Atmosfären finns där inte...
Det är lätt att bli musikpolis när man lyssnar på Pink Floyd...
Nr: 378/2222
The Final Cut är för en och annan Pink Floyds glömda eller saknade album. Det sista med sättningen, Waters, Gilmour, Wright, Mason.
För andra är det bara ett album som inte kunde leva upp till förväntningarna. Men hur gör man för att toppa plattor som Dark Side of the Moon, Wish You Were Here och The Wall?
Den sägs vara Pink Floyds mest politiska skiva.
Men bara för att Bresjnev och Thatcher nämns i första låten behöver det inte vara så.
För min del var väl The Wall minst lika ”politiskt kritisk” som den här. Men en sak är säker. Den är allvarligare och seriösare.
Det är lätt att bli musikpolis när man lyssnar på Pink Floyd...
Nr: 378/2222
Jag tillhör falanden "en av Pink Floyds bästa". Tycker den innehåller en fin melankolisk atmosfär, lite sorgsen. Kan nämnas att det inte är Nick Mason som trummar på sista låten, han tyckte den var för svår, rytmmässigt.
SvaraRadera