ULF LUNDELL – 12 SÅNGER – 1984
Jag kom aldrig överens med Bruce Springsteens Nebraska 1982. Det spelade ingen roll vad jag läste i de lyriska recensionerna. En helt akustisk platta med tio låtar i samma tempo imponerade inte på mig, oavsett storheten i lyriken.
Två år senare var det dags för Ulf Lundell att göra ett akustiskt album, 12 sånger. Ett av hans mest sågade album trots att det sålde guld.
Att folk köpte 12 sånger var inte konstigt. Det är skivan efter* Kär och galen och Öppna landskaplåten där Ulf Lundell blivit folkkär och en av Sveriges mest älskade artister.
Men storheten med 12 sånger är allt för väl dold. Det är inget direkt upplyftande album, dystert och introvert, vilket kanske var tanken...men det gick inte hem. Att ”göra en Springsteen” kändes dessutom lite kopia. Ska jag nödvändigtvis nämna nåt spår får det bli Stormen, som är en av få upptempolåtar på LP:n.
Ganska typiskt för 12 sånger är den ”antivideo” som lanserades i samband med skivsläppet. En lundellsk protest mot den 1984 ökande musikvideogrejen som redan då tenderade till att gå över styr.
Det var ett smart knep för att få upp intresset för 12 sånger, även om ”videon” var extremt tråkig. En sju minuter lång sekvens med låten Tre bröder, Ulf Lundell med gitarr på ett hotellrum där det enda som händer är att en hotellstäderska kommer in och städar...
Jag har för mig att videon visades i underhållningsprogrammet Razzel och att den snackades upp ganska ordentligt...men att det blev ganska tyst efter...
Nu för tiden framstår Ulf Lundell i sin protest dock mer som ”Riddaren av den sorgliga skepnaden”, en Don Quiote som kämpade mot en övermänsklig fiende. Han vann inte den kampen. 12 sånger vann inte heller mitt intresse. Lika lite som Nebraska.
Nr: 462/2222
* Inte helt riktigt. Lundell släppte LP:n Sweethearts strax efter Kär och galen. En skiva med egna tolkningar av andras låtar, den fick inte lika mycket uppmärksamhet som 12 Sånger, som dök upp senare samma år, 1984.
Jag kom aldrig överens med Bruce Springsteens Nebraska 1982. Det spelade ingen roll vad jag läste i de lyriska recensionerna. En helt akustisk platta med tio låtar i samma tempo imponerade inte på mig, oavsett storheten i lyriken.
Men storheten med 12 sånger är allt för väl dold. Det är inget direkt upplyftande album, dystert och introvert, vilket kanske var tanken...men det gick inte hem. Att ”göra en Springsteen” kändes dessutom lite kopia. Ska jag nödvändigtvis nämna nåt spår får det bli Stormen, som är en av få upptempolåtar på LP:n.
Det var ett smart knep för att få upp intresset för 12 sånger, även om ”videon” var extremt tråkig. En sju minuter lång sekvens med låten Tre bröder, Ulf Lundell med gitarr på ett hotellrum där det enda som händer är att en hotellstäderska kommer in och städar...
Jag har för mig att videon visades i underhållningsprogrammet Razzel och att den snackades upp ganska ordentligt...men att det blev ganska tyst efter...
Nu för tiden framstår Ulf Lundell i sin protest dock mer som ”Riddaren av den sorgliga skepnaden”, en Don Quiote som kämpade mot en övermänsklig fiende. Han vann inte den kampen. 12 sånger vann inte heller mitt intresse. Lika lite som Nebraska.
Nr: 462/2222
* Inte helt riktigt. Lundell släppte LP:n Sweethearts strax efter Kär och galen. En skiva med egna tolkningar av andras låtar, den fick inte lika mycket uppmärksamhet som 12 Sånger, som dök upp senare samma år, 1984.
Nu får allt vän av ordning ingripa och styra upp liknelserna lite! Att du ägnar ytterligare en text åt den dödligt triste och gravt överskattade Lundell kan jag möjligen ha överseende med. Men om man ska använda sig av liknelser ur vårt litteraturarv bör man göra det korrekt.
SvaraRadera1. Den vedertagna svenska stavningen av namnet på Cervantes romanfigur är Don Quijote.
2. Det är inte riktigt korrekt att säga att Don Quijote "kämpade mot en övermänsklig fiende". Det mest kända avsnittet ur Don Quijote handlar ju om att han slogs mot väderkvarnar som i hans fantasi blev till jättar. Uttrycket "att slåss mot väderkvarnar" avser alltså att slåss mot en inbillad fiende.
Musikvideons ökande popularitet i mitten av 1980-talet var inget som Ulf Lundell inbillade sig, utan ett verkligt skeende. Alltså fungerar det inte riktigt att likna Lundells protest mot musikvideo-trenden vid Don Quijotes kamp mot väderkvarnar.
Med vänlig hälsning,
Språk- och stilpolisen
Tack för rättandet. Vad det gäller stavningen skyller jag på att det var så länge sen jag läste Don Quijote.
RaderaDu har så klart rätt vad det gäller liknelsen också. Men jag tänkte mig väderkvarnar/jättar som övermänskliga fiender (msuikindustrin), inte inbillade. Lundells "protest" var def inte mot något inbillat.
He, he, att jag ägnar ännu en text åt "den gravt överskattade" beror alltså på min ambition att skriva om ALLA skivor jag har. Hoppas det framgår av texten att jag håller med dig.
RaderaFör övrigt finns detta alster sedan en tid på min försäljningslista (ihop med en massa andra Lundell-plattor).
Tack för svaren, kul att du kan ta mina kommentarer med rätt blandning av humor och allvar!
SvaraRaderaGår det för övrigt att sälja begagnad Lundell-vinyl idag? Jag tänker mig att de hängivna, äldre fansen redan har allt, medan ev. yngre, nytillkomna entusiaster föredrar cd eller mp3-filer. Och det finns väl knappast någon internationell marknad för "poor swedish Bruce Springsteen-imitator with a drinking problem and a tendency to have girlfriends half his age" (exempel på hur Uffe skulle kunna beskrivas för eventuella utländska intressenter).
Vinylskivan verkar vara tillbaka. Och till och med yngre har "upptäckt" det svarta guldet har jag märkt.
RaderaMen om det går att sälja Lundells 80-talare till dem är jag högst osäker på...än har jag inte sålt nån...