STEVE HACKETT – VOYAGE OF ACOLYTE – 1975
Steve Hackett gjorde Voyage of Acolyte redan 1975. Alltså när han fortfarande var kvar i Genesis. Därför är det här en helt nödvändig skiva för alla de som gillar Genesis musik från de tidiga åren.
Jag går så långt att jag påstår att det här är en Genesis-skiva, för både Mike Ruitherford och Phil Collins är med i bakgrunden. Men det är en platta med Steve Hacketts prägel. En skiva där hans gitarr får betydligt mer utrymme än i Genesis.
Men det är definitivt inte bara gitarr. Här har syntharna och mellotron också en stor del i musiken. Dock inte lika mycket som i Genesis. Dessutom finns Sally Oldfield med och sjunger i ett par avsnitt. Musikaliskt sett ligger Voyage of Acolyte inte alls långt från Foxtrot eller Nursery Cryme.
Här finns flera långa svepande partier, som läckra Hands of the Priestess – A Tower Struck Down – Hands of the Priestess, och min favorit Shadow of the Hierophant.
Men en skillnad från Genesis är tydlig. Det här är en synnerligen seriös skiva. Det är inget snack om att Steve Hackett tar det här på allvar. Genesis var ibland faktiskt lite småroliga och kunde lägga in udda och märkliga avbrott i sina längsta stycken.
Det gör inte Hackett. Men det hindrar inte att den här plattan ligger betydligt närmare det ursprungliga Genesis än vad Banks, Rutherford och Collins någonsin skulle komma efter 1975.
Nr: 1919/2222
Steve Hackett gjorde Voyage of Acolyte redan 1975. Alltså när han fortfarande var kvar i Genesis. Därför är det här en helt nödvändig skiva för alla de som gillar Genesis musik från de tidiga åren.
Jag går så långt att jag påstår att det här är en Genesis-skiva, för både Mike Ruitherford och Phil Collins är med i bakgrunden. Men det är en platta med Steve Hacketts prägel. En skiva där hans gitarr får betydligt mer utrymme än i Genesis.
Men det är definitivt inte bara gitarr. Här har syntharna och mellotron också en stor del i musiken. Dock inte lika mycket som i Genesis. Dessutom finns Sally Oldfield med och sjunger i ett par avsnitt. Musikaliskt sett ligger Voyage of Acolyte inte alls långt från Foxtrot eller Nursery Cryme.
Här finns flera långa svepande partier, som läckra Hands of the Priestess – A Tower Struck Down – Hands of the Priestess, och min favorit Shadow of the Hierophant.
Men en skillnad från Genesis är tydlig. Det här är en synnerligen seriös skiva. Det är inget snack om att Steve Hackett tar det här på allvar. Genesis var ibland faktiskt lite småroliga och kunde lägga in udda och märkliga avbrott i sina längsta stycken.
Det gör inte Hackett. Men det hindrar inte att den här plattan ligger betydligt närmare det ursprungliga Genesis än vad Banks, Rutherford och Collins någonsin skulle komma efter 1975.
Nr: 1919/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar