GRAHAM PARKER & THE RUMOUR – HEAT TREATMENT - 1976
Arrogant, ilsken, passionerad. Graham Parkers andra album Heat Treatment har DET. Graham Parker är sylvass i sina kommentarer, elak och bitter. Inte undra på att han i slutet av 70-talet räknades in bland The Angry Young Men tillsammans med Joe Jackson och Elvis Costello.
Men Heat Treatment är nästan – bara nästan - en kanonplatta, en crossover mellan pubrock och new wave. Jag påstår att skivan inte är en av Parkers allra bästa. Debutskivan Howlin´ Wind, Stick To Me och 1979 års Squeezing Out Sparks håller jag högre.
Graham Parker når nämligen inte riktigt hela vägen fram till mig den här gången. Skillnaden mot Howlin´ Wind är stor. Inte minst det absolut mer polerade ljudet, då Mutt Lange tog över som producent efter Nick Lowe.
Varför förstår jag inte än idag. Robert ”Mutt” Lange känns inte som en tillräckligt starkt och progressiv ersättare för idésprutan Nick Lowe. Lange blev senare mest känd för sina arbeten med grupper som Foreigner, AC/DC och Def Leppard, och då förstår ni kanske vad jag menar. Det soundet har inte mycket med pubrock och new wave att göra...
Den andra olikheten med debutplattan och Parkers övriga superplattor från 70-talet är det något vekare låtmaterialet. Men som helhet, om man inte gör de där ofrånkomliga jämförelserna, är Heat Treatment så klart en lyckad LP av Graham Parker. Den klarar sig faktiskt hyfsat bra nu för tiden också.
Nr: 1201/2222
Arrogant, ilsken, passionerad. Graham Parkers andra album Heat Treatment har DET. Graham Parker är sylvass i sina kommentarer, elak och bitter. Inte undra på att han i slutet av 70-talet räknades in bland The Angry Young Men tillsammans med Joe Jackson och Elvis Costello.
Men Heat Treatment är nästan – bara nästan - en kanonplatta, en crossover mellan pubrock och new wave. Jag påstår att skivan inte är en av Parkers allra bästa. Debutskivan Howlin´ Wind, Stick To Me och 1979 års Squeezing Out Sparks håller jag högre.
Graham Parker når nämligen inte riktigt hela vägen fram till mig den här gången. Skillnaden mot Howlin´ Wind är stor. Inte minst det absolut mer polerade ljudet, då Mutt Lange tog över som producent efter Nick Lowe.
Varför förstår jag inte än idag. Robert ”Mutt” Lange känns inte som en tillräckligt starkt och progressiv ersättare för idésprutan Nick Lowe. Lange blev senare mest känd för sina arbeten med grupper som Foreigner, AC/DC och Def Leppard, och då förstår ni kanske vad jag menar. Det soundet har inte mycket med pubrock och new wave att göra...
Den andra olikheten med debutplattan och Parkers övriga superplattor från 70-talet är det något vekare låtmaterialet. Men som helhet, om man inte gör de där ofrånkomliga jämförelserna, är Heat Treatment så klart en lyckad LP av Graham Parker. Den klarar sig faktiskt hyfsat bra nu för tiden också.
Nr: 1201/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar