ELECTRIC LIGHT ORCHESTRA – ELDORADO – 1974
ELO slog igenom stort 1976 med A New World Record och följde upp året efter med Out Of The Blue. Det var då Jeff Lynne blev helgonförklarad. Då var det väl ingen som kom ihåg hans Eldorado.
Med A New World Record hade ELO utvecklat sitt sound och dessutom lyckats göra något kommersiellt gångbart av det. Men många av ELO:s gamla följare påstår ändå att den skivan inte är den bästa. För att hitta den får man backa bandet. Jeff Lynnes största skapelse passerade förbi nästan obemärkt några år tidigare, Eldorado.
Eldorado är inte lika välanpassad som succéskivan från 1976. Det är ett pampigt, nästan bombastiskt konceptalbum, men med snyggt arrangerade poplåtar, en storslagen symfoni. Electric Light Orchestras egen Sgt Pepper har någon sagt.
På albumet finns kopplingarna direkt tillbaka till den brittiska 60-talspopen, den psykedeliska rocken och progressiv rocken. Att Beatles Abbey Road var en av Jeff Lynnes stora förebilder inser man här.
Eldorado var resultatet av tre års testande och experimenterande. Här hittade Jeff Lynne till slut rätt i sin kombination av rock och klassisk musik.
Eldorado är faktiskt ett av få rockalbum där de två så skilda genrerna verkligen fungerar tillsammans. Eldorado är dock inte direkt lättlyssnad. Det räcker inte med att lyssna på albumet med bara ena örat, arrangemangen med cello, violiner och körer är ganska krävande.
Men tar man sig tid upptäcker man att Can´t Get It Out Of My Head är en ovanligt vacker poplåt, att titelspåret Eldorado byggts upp av Jeff Lynne med säker hand till något stort och att Laredo Tornado, Poor Boy och Illusions in G Major är briljanta poplåtar.
ELO gav ut sig tretton studioalbum fram till splittringen 1986, jag påstår att Eldorado är ett av de bästa.
Nr: 837/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna LP tidigare, men ger den nu en ny chans eftersom jag tänkt efter en gång till.
ELO slog igenom stort 1976 med A New World Record och följde upp året efter med Out Of The Blue. Det var då Jeff Lynne blev helgonförklarad. Då var det väl ingen som kom ihåg hans Eldorado.
Med A New World Record hade ELO utvecklat sitt sound och dessutom lyckats göra något kommersiellt gångbart av det. Men många av ELO:s gamla följare påstår ändå att den skivan inte är den bästa. För att hitta den får man backa bandet. Jeff Lynnes största skapelse passerade förbi nästan obemärkt några år tidigare, Eldorado.
Eldorado är inte lika välanpassad som succéskivan från 1976. Det är ett pampigt, nästan bombastiskt konceptalbum, men med snyggt arrangerade poplåtar, en storslagen symfoni. Electric Light Orchestras egen Sgt Pepper har någon sagt.
På albumet finns kopplingarna direkt tillbaka till den brittiska 60-talspopen, den psykedeliska rocken och progressiv rocken. Att Beatles Abbey Road var en av Jeff Lynnes stora förebilder inser man här.
Eldorado var resultatet av tre års testande och experimenterande. Här hittade Jeff Lynne till slut rätt i sin kombination av rock och klassisk musik.
Eldorado är faktiskt ett av få rockalbum där de två så skilda genrerna verkligen fungerar tillsammans. Eldorado är dock inte direkt lättlyssnad. Det räcker inte med att lyssna på albumet med bara ena örat, arrangemangen med cello, violiner och körer är ganska krävande.
Men tar man sig tid upptäcker man att Can´t Get It Out Of My Head är en ovanligt vacker poplåt, att titelspåret Eldorado byggts upp av Jeff Lynne med säker hand till något stort och att Laredo Tornado, Poor Boy och Illusions in G Major är briljanta poplåtar.
ELO gav ut sig tretton studioalbum fram till splittringen 1986, jag påstår att Eldorado är ett av de bästa.
Nr: 837/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna LP tidigare, men ger den nu en ny chans eftersom jag tänkt efter en gång till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar