ROLLING STONES – ROLLING STONES (EP) – 1964
Denna EP är troligen Rolling Stones allra viktigaste skiva. Det är bandets tredje inspelning, deras första EP* och den skiva som skulle avgöra om de skulle få spela in en LP eller inte. Efter denna platta var det inte längre någon tveksamhet, Decca bestämde sig för att satsa på Rolling Stones.
Två singlar hade Rolling Stones bakom sig; obskyra Chuck Berry-covern Come On och I Wanna Be Your Man, en låt som de fått av John Lennon och Paul McCartney. Beatleslåten tog Rolling Stones upp till tolfte plats på brittiska singellistan och lite ironiskt var det den som fick skivbolaget att spärra upp öronen för bandet.
Det var så Beatles onda tvilling skapades. I alla fall ville skivbolagen att det skulle vara så. Beatles fick något senare också en singelhit med samma låt, men en betydligt poppigare och snällare version. Redan i slutet av 1963 hade Stones rykte som ruffigt rhythm´n´Bluesband börjat etableras.
Jag kan inte påstå att Rolling Stones första EP är en skiva jag spelar särskilt ofta. Mest för att tre av fyra låtar (Bye Bye Johnny, You Better Move On, Poison Ivy**) på skivan senare också hamnade på samlings-LP:n Around And Around ihop med låtarna från gruppens efterföljande EP Five By Five.
Jag spelar hellre LP:n, en EP är lite för kort för mig. 1963 var alldeles för tidigt för att Mick Jagger och Keith Richards skulle ha kommit igång med att skriva låtar själva. Som de allra flesta popband i mitten av 60-talet litade de på att andra kunde den saken bättre och lånade friskt. Skillnaden är kanske att Rolling Stones hittade låtar som passade dem och spelade dem på ett sätt som inga andra kunde.
Nr: 85/EP
* En EP är alltså en vinylskiva i samma storlek som en singel, 7 tum, men spelas på 33 varv och kan därmed innehålla flera låtar, vanligen två-tre på varje sida. EP:n blev aldrig någon större succé, men hade en kort storhetstid bland skivköparna i mitten av 60-talet.
** Den fjärde låten, Money, en motownlåt, kom dock först 1972 med på LP-skiva, på samlingsalbumet Hot Rocks.
Denna EP är troligen Rolling Stones allra viktigaste skiva. Det är bandets tredje inspelning, deras första EP* och den skiva som skulle avgöra om de skulle få spela in en LP eller inte. Efter denna platta var det inte längre någon tveksamhet, Decca bestämde sig för att satsa på Rolling Stones.
Det var så Beatles onda tvilling skapades. I alla fall ville skivbolagen att det skulle vara så. Beatles fick något senare också en singelhit med samma låt, men en betydligt poppigare och snällare version. Redan i slutet av 1963 hade Stones rykte som ruffigt rhythm´n´Bluesband börjat etableras.
Jag spelar hellre LP:n, en EP är lite för kort för mig. 1963 var alldeles för tidigt för att Mick Jagger och Keith Richards skulle ha kommit igång med att skriva låtar själva. Som de allra flesta popband i mitten av 60-talet litade de på att andra kunde den saken bättre och lånade friskt. Skillnaden är kanske att Rolling Stones hittade låtar som passade dem och spelade dem på ett sätt som inga andra kunde.
Nr: 85/EP
* En EP är alltså en vinylskiva i samma storlek som en singel, 7 tum, men spelas på 33 varv och kan därmed innehålla flera låtar, vanligen två-tre på varje sida. EP:n blev aldrig någon större succé, men hade en kort storhetstid bland skivköparna i mitten av 60-talet.
** Den fjärde låten, Money, en motownlåt, kom dock först 1972 med på LP-skiva, på samlingsalbumet Hot Rocks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar