Graham Parkers urkraft

GRAHAM PARKER – STICK TO ME – 1977

Stick To Me var min första LP med Graham Parker. Blixtrande elak och arrogant. Stick To Me blev en känslomässigt omskakande och lätt förvirrande upplevelse. Det är inte länge sen den var uppe här på bloggen, men ”upptäckte” den nu igen i samlingen. Den är fortfarande bra.

Inledningen med fräcka Stick To Me, ironiska I´m Gonna Tear Your Playhouse Down och Problem Child var magnifik, nästan överväldigande, tyckte jag då.

Inte ens 1977 var man inte beredd på sånt, då var punken ”ny” och new wave precis ”uppfunnen”. Graham Parkers Stick To Me var min första riktiga new wave-LP och det var med den jag började förstå vad det handlade om. Vilken urkraft det var.

Med rutinerade The Rumour bakom blev det dessutom en musikaliskt kraftfull upplevelse. Det är möjligt att Stick To Me tappat lite av sin glöd och glans nu för tiden.

Den där ilskan och våldsamma uttrycket Graham parker hade i sluitet av 70-talet hörs så klart nu också, men är av naturliga skäl inte lika uppseendeväckande.

Men att det fortfarande är en inte så lite självupptaget fräck och hänsynslös skiva går inte att komma från. Tillsammans med Graham Parkers Squeezing Out Sparks, Joe Jacksons I´m The Man och Look Sharp...och Elvis Costellos This Years Model och My Aim Is True så klart, är några av de bästa new waveskivorna som gjordes på den tiden.

Nr: 225/2222

OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvisnyskriven text.