ULF LUNDELL – BERGETS TOPP/SISTA PORTEN – 1978
Konstigt nog är Bergets topp en av mina lundellska favoriter. Vet egentligen inte varför. Det är en ganska seg rocker och en uppgörelse med Sextisju Sextisju, Vargmåne och Jack. ”Jag ger fan i Jonny, Linnea och Bart”.
Lundells första skivor hör till mina favoriter så när han här säger att det är dags att gå vidare (när du nått bergets topp fortsätt opp) borde jag ha protesterat. Men denna singel, som inte finns på någon av Lundells ordinarie album, blev någon slags länk mellan Törst och Ripprapp. Jag gillade båda skivorna, men på lite olika sätt. Törst för sin naivitet, Ripprapp för det drivna rocksoundet.
Bergets topp lär vara inspelad under en turné i slutet av 70-talet, förmodligen före den berömda Ripprappturnén eftersom Mats Ronander är med både på gitarr och sång, alltså i samband med Nådens år-LP:n.
På b-sidan hittar vi tämligen anonyma Sista porten, en synnerligen lundellsk låt när han är på sitt mest dylanska humör. Akustisk gitarr och en kryptisk text som man till slut får ganska svårt att följa. Båda låtarna finns med på samlingsskivan Preskiberade romanser 1978-1981.
Nr: 10/singel
Konstigt nog är Bergets topp en av mina lundellska favoriter. Vet egentligen inte varför. Det är en ganska seg rocker och en uppgörelse med Sextisju Sextisju, Vargmåne och Jack. ”Jag ger fan i Jonny, Linnea och Bart”.
Lundells första skivor hör till mina favoriter så när han här säger att det är dags att gå vidare (när du nått bergets topp fortsätt opp) borde jag ha protesterat. Men denna singel, som inte finns på någon av Lundells ordinarie album, blev någon slags länk mellan Törst och Ripprapp. Jag gillade båda skivorna, men på lite olika sätt. Törst för sin naivitet, Ripprapp för det drivna rocksoundet.
Bergets topp lär vara inspelad under en turné i slutet av 70-talet, förmodligen före den berömda Ripprappturnén eftersom Mats Ronander är med både på gitarr och sång, alltså i samband med Nådens år-LP:n.
På b-sidan hittar vi tämligen anonyma Sista porten, en synnerligen lundellsk låt när han är på sitt mest dylanska humör. Akustisk gitarr och en kryptisk text som man till slut får ganska svårt att följa. Båda låtarna finns med på samlingsskivan Preskiberade romanser 1978-1981.
Nr: 10/singel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar