Mer än en svartvit kopia

QUEEN – A DAY AT THE RACES – 1976

Det var aldrig något snack om vad Queen menade med A Day At The Races. Musiken går på precis samma tema som A Night At The Opera, skivomslagen är nästan identiska och namnen ligger också misstänkt nära varandra. Det blev bra, men bara nästan. Det här med uppföljare till framgångsrika koncept går sällan hem.

Observera nu att jag inte påstår att A Day At The Races är en dålig skiva. Men i den ofrånkomliga jämförelsen med A Night At The Opera hamnar den efter. Den stora skillnaden är att A Night At The Opera var banbrytande. Det som gjordes då hade aldrig gjorts innan.

Det kunde A Day At The Races aldrig upprepa. Den blev, trots sina kvaliteter, aldrig något mer än en svartvit kopia. Och så hade den ingen Bohemian Rhapsody. Det räckte inte Somebody to Love till för.

Men på sina ställen är den faktiskt bättre. Åtminstone i ”opera”-delarna. Det som inte satt till hundra procent på A Night At The Opera tycker jag att Queen snyggat till här.

Problemet med det, som på den tiden var anledning till massiv kritik, är att A Day At The Races därför låter ännu mer bombastisk än sin föregångare. Saken blir inte bättre av att den tunga gitarrrocken har dragits ner rätt ordentligt. Det räckte inte med den kraftfulla inledningen Tie Your Mother Down.

Men om man låter bli att jämföra är A Day At The Races en ruggigt bra platta. Queen är som alltid grymt bra i sina ballader och här finns flera mindre storverk.

Somebody To Love givetvis, men Good-Old Fashioned Boy och You Take My Breath Away är odödliga Queenklassiker. (Och så är skivomslaget lite, lite snyggare).

Nr: 934/2222

OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.