POGUES – RUM SODOMY AND THE LASH – 1985
Jag vet inte varför Pogues valde en målning av den franske 1800-talsmålaren Théodore Gericault för Rum, Sodomy and the Lash. Den här skivan skulle kunna överleva vilket skeppsbrott som helst. Om inte annat bara på ren jävelskap.
Le Radeau de la Méduse eller The Raft of Medusa skildrar överlevande från vraket av den franska fregatten La Meduse, som gick till botten utanför Senegals kust 1816. 140 människor drunkande och olyckan blev en skandal i Frankrike, beroende både på kaptenens påstådda inkompetens och de bara halvhjärtade räddningsförsök som gjordes.
På bilden till skivomslaget till The Pogues fantastiska album Rum, Sodomy and the Lash finns Shane MacGowan och hans polare med bland de räddade. Men ingen behövde rädda The Pogues 1985.
För Pogues är inte snälla. Shane MacGowan är en rödögd och fyllesjuk jävul som vill dra sina lyssnare under Atlantens yta. Det är den känslan Rum, Sodomy and the Lash lämnar efter sig. Det är en av de bästa skivor Pogues någonsin spelade in.
Här finns sanslösa låtar som Sally Maclennane, The Sick Bed of Cúchláum och Dirty Old Town, svettiga och hejdlösa stånkande pubrockers.
Men här finns också whiskeystinkande The Old Main Drag, där man nästan önskar att MacGowan hade dragits ner i djupet. Eller tårdrypande A Pair of Brown Eyes, som är något av det sagolikaste som skrivits på denna jord.
Men på skivans höjdpunkt, I´m a Man You Don´t Meet Every Day, är det inte MacGowan som tar ton. Där sjunger i stället bandets basist och kvinnliga medlem, Cait Riordan. Hon har väl inte den mest självklara rösten, men det blir hur bra som helst ändå.
Skivan är utgiven på Stiff Records och producerad av Elvis Costello, Han gjorde ett fantastiskt bra jobb. Rum, Sodomy and the Lash är bara grym.
Nr: 1814/2222
OBS ! Jag har skrivit om denna LP tidigare, men ger den nu nytt utrymme. Den är ju såå bra !
Jag vet inte varför Pogues valde en målning av den franske 1800-talsmålaren Théodore Gericault för Rum, Sodomy and the Lash. Den här skivan skulle kunna överleva vilket skeppsbrott som helst. Om inte annat bara på ren jävelskap.
För Pogues är inte snälla. Shane MacGowan är en rödögd och fyllesjuk jävul som vill dra sina lyssnare under Atlantens yta. Det är den känslan Rum, Sodomy and the Lash lämnar efter sig. Det är en av de bästa skivor Pogues någonsin spelade in.
Här finns sanslösa låtar som Sally Maclennane, The Sick Bed of Cúchláum och Dirty Old Town, svettiga och hejdlösa stånkande pubrockers.
Men här finns också whiskeystinkande The Old Main Drag, där man nästan önskar att MacGowan hade dragits ner i djupet. Eller tårdrypande A Pair of Brown Eyes, som är något av det sagolikaste som skrivits på denna jord.
Skivan är utgiven på Stiff Records och producerad av Elvis Costello, Han gjorde ett fantastiskt bra jobb. Rum, Sodomy and the Lash är bara grym.
Nr: 1814/2222
OBS ! Jag har skrivit om denna LP tidigare, men ger den nu nytt utrymme. Den är ju såå bra !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar