En japanpress från den mörka sidan

PINK FLOYD – THE DARK SIDE OF THE MOON – 1973

Det var inte länge sen jag skrev om Dark Side. Hade då precis bytt ut mitt gamla slitna ex från 70-talet mot en helt ny platta med bra ljud, utan knäpp och knaster, spår efter intensiv användning och stundtals omild behandling. Nya skivan lät bättre. Men nu har jag bytt den igen, mot en japanpress från EMI.

Att byta igen ingick aldrig i planen, trodde och tyckte jag fått tag i en ypperlig skiva med rent snyggt ljud som kunde förmedla hela bilden. Men när jag hörde denna japanska superpressning gick det inte att låta bli.

Jag har ingen som helst förklaring till varför, och jag vet inte hur japanerna gjorde. Men ljudet är fantastiskt, rent av magiskt läckert och överraskande nog mycket bättre än på min andra nya skiva.

Ljudeffekterna slår igenom bashögtalarnas membran så det skakar i kroppen. De där tickande klockorna i inledningen till Time blir nästan otäckt närvarande och Clare Torres röst i The Great Gig In The Sky skär som en skarpslipad kniv genom ljudlagren.

Utan att kunna förklara varför blev det en helt ny upplevelse att lyssna på denna pressning än på någon av de exemplar jag hört av Dark Side Of The Moon tidigare.

Och jag som trodde jag var färdig med denna skiva...men det var jag inte. Jag hade tröttnat ganska rejält på den, men med denna japanpressning fick den en renässans i mitt skivlyssnande.

Nr: 235/2222

OBS! Jag har skrivit om den här LP:n tidigare.