Ritchie som folkrockare

BLACKMORE´S NIGHT – SHADOW OF THE MOON – 1997

Ritchie Blackmores första album som folkrockare blev omåttligt populärt i slutet av 90-talet. Mest för att många var nyfikna på vad den gamle hårdrockaren hade hittat på.

Och nog var Blackmore´s Night en omställning av det större formatet som inte hade ett enda dugg med Blackmores tidigare insater i Rainbow och Deep Purple att göra. I stället handlade det om finstämd folkmusik inspirerad av renässansens musik, på akustisk gitarr av Blackmore och välsjungande Candice Night som förutom det också var sambo med Ritchie.

Gamla besvikna hårdrockare med elaka tungor påstod efter första skivan att Ritchie bara spelat in Shadow Of The Moon för hennes skull och att det nog skulle bli annat sen.
Att Ritchie skulle börja lira elgitarr igen. Och då skulle det bli ordning.

Men de hade fel. Förutom att Blackmore´s Night fungerade mycket bra musikaliskt fick fler än gamla Sweden Rockbesökare upp för duon.

Bandet lever fortfarande, är ett aktat folkmusikband och släppte så sent som 2015 sitt tionde studioalbum. Jag köpte dock inte debutskivan på grund av Blackmores förflutna utan av en annan orsak.

Jag var aldrig någon rainbowfanatiker, däremot ett av Jethro Tulls deadheads. Det är Ian Anderson som spelar flöjt så bedårande och förförande vackert på Play Minstrel Play. Och sånt kan man ju inte låta bli.

Nr: 33/CD