BEATLES – ABBEY ROAD – 1969
Om jag vid något tillfälle skulle tvingad att utse det bästa popalbum som någonsin gjorts ligger Abbey Road väldigt bra till. Det är en fantastisk skiva, gjord i de allra sista skälvande stunderna av beatlarnas gemensamma liv*.
Kanske är det därför stämningen är så elektrisk och så kreativ. De visste, eller anade, att Abbey Road skulle bli den sista skiva de verkligen gjorde tillsammans. Resultatet blev också oerhört.
Omslagsbilden är en popikon och en av de mest berömda popbilder som finns. Idén är både enkel och genialisk, beatlarna var på väg någonstans, vilket de också visade med låtarna på skivan.
Inledningen med Come Together är ett strålande grupparbete där de inte minst använder studiotekniken för att få fram nya effekter. Det är också en oerhört kraftfull låt.
Something och Here Comes The Sun är George Harrisons två bidrag och två av de allra starkaste melodier han någonsin gjorde. Something är också en av de beatleslåtar det gjorts flest coverinspelningar av, vid sidan av Yesterday.
Ringo Starr var aldrig någon låtskrivare av rang, men med Octupus´s Garden fick han till. Hans surrealistiska undervattensvärld är en sagolikt rolig historia och den bästa låt han gjort, även om han fick hjälp med gitarrackorden av George Harrison.
Oh Darling sjungs av Paul McCartney** och tar andan ur kroppen. Maxwell´s Silver Hammer är det fåniga avbrottet med den underfundiga texten, men alldeles nödvändig.
Möjligtvis går det att påstå att b-sidans långa medley är lite rörig, men med guldkorn som Mean Mister Mustard och She Came In Through The Bathroom Window måste man bara älska den ändå.
Abbey Road innehåller dessutom något popvärlden aldrig tidigare varit med om, en ”hidden track”. Sista låten på b-sidan, Her Majesty, finns inte med i låtförteckningen och efter The End snurrar skivan närmare 30 sekunder innan den kommer igång, precis i det ögonblick man rest sig upp för att vända på LP:n...
Nu för tiden är detta standard på varje popalbum, men 1969 var det helt nytt.
”Om hundra år kommer folk att lyssna på The Beatles musik på samma sätt som vi idag lyssnar till Mozart” (Paul McCartney).
Nr: 1202/2222
* Abbey Road är dock inte Beatles sista skiva. Let It Be kom året efter, men när den skivan spelades in lär de varit sådana ovänner att de knappt gick in i studion samtidigt.
** John Lennon tyckte dock han själv borde gjort det.
Om jag vid något tillfälle skulle tvingad att utse det bästa popalbum som någonsin gjorts ligger Abbey Road väldigt bra till. Det är en fantastisk skiva, gjord i de allra sista skälvande stunderna av beatlarnas gemensamma liv*.
Omslagsbilden är en popikon och en av de mest berömda popbilder som finns. Idén är både enkel och genialisk, beatlarna var på väg någonstans, vilket de också visade med låtarna på skivan.
Inledningen med Come Together är ett strålande grupparbete där de inte minst använder studiotekniken för att få fram nya effekter. Det är också en oerhört kraftfull låt.
Ringo Starr var aldrig någon låtskrivare av rang, men med Octupus´s Garden fick han till. Hans surrealistiska undervattensvärld är en sagolikt rolig historia och den bästa låt han gjort, även om han fick hjälp med gitarrackorden av George Harrison.
Möjligtvis går det att påstå att b-sidans långa medley är lite rörig, men med guldkorn som Mean Mister Mustard och She Came In Through The Bathroom Window måste man bara älska den ändå.
Abbey Road innehåller dessutom något popvärlden aldrig tidigare varit med om, en ”hidden track”. Sista låten på b-sidan, Her Majesty, finns inte med i låtförteckningen och efter The End snurrar skivan närmare 30 sekunder innan den kommer igång, precis i det ögonblick man rest sig upp för att vända på LP:n...
Nu för tiden är detta standard på varje popalbum, men 1969 var det helt nytt.
”Om hundra år kommer folk att lyssna på The Beatles musik på samma sätt som vi idag lyssnar till Mozart” (Paul McCartney).
Nr: 1202/2222
* Abbey Road är dock inte Beatles sista skiva. Let It Be kom året efter, men när den skivan spelades in lär de varit sådana ovänner att de knappt gick in i studion samtidigt.
** John Lennon tyckte dock han själv borde gjort det.
Två kommentarer om denna platta (som jag givetvis också tycker är lysande, men det gäller i och för sig nästan allt Beatles gjorde):
SvaraRadera1. "Oh darling" är ju en sån där låt som egentligen var skräddarsydd för Lennon. Lennon var väl, vad jag förstått, den av beatlarna som var mest influerad av amerikansk soul och r&b, och "Oh darling" är ju ett ogenerat försök att efterlikna soulballader av artister som Sam Cooke, Solomon Burke eller Wilson Pickett. Dessutom hade ju Lennon en lite "tuffare", raspigare röst än McCartney, vilket kanske skulle passat bättre till denna typ av låt. Men icke desto mindre tycker jag att Paul McCartney gör en utmärkt sånginsats.
2. Paul McCartney är klart undervärderad som basist. Basriffet i "Come together" är i detta avseende ett av hans stora bidrag till rockhistorien.
Hej!
RaderaHåller väldigt mycket med er.
Inga dåliga basgångar i "Something" och "I want you", heller.
Finns "OH! DARLING" med John vid mikrofonen på någon inspelning?
På några låtar hörs en lite tafatt Moog, vem spelar? George H ägde ju en tidig, så det borde väl vara Harrison?
Häls, jens.