En annan sida av popmusiken

GEORGE HARRISON – EXTRA TEXTURE – 1975

Extra Texture är en ohyggligt bra George Harrison-platta. Vilket jag i och för sig påstår att alla hans skivor är, så du får tolka det som du vill...

Men man kan väl konstatera att skivan inte står särskilt högt i kurs hos de professionella kritikerna. För mörk och lite för mycket predikande, var några av de allmänna omdömena då, 1975.

Sen fick Harrison en massa ovett för att skivans enda någorlunda hit-låt, This Guitar, var alldeles för lik While My Guitar Gently Weeps. Och det var väl sant.

Men det här är ändå harrison-plattan för mig. Kanske mest av den anledningen att det var den första av hans skivor jag köpte och verkligen lyssnade på.

Extra Texture skiljde sig så totalt från alla andra skivor jag hade i samlingen då; Slade, Mott the Hoople och Deep Purple.

Det var inte aggressivt och rått eller glittrigt poppigt. Extra Texture var seriös och allvarlig, vilket var en ny sida av popmusiken för mig.

Därför är det här en av mina favoriter med George Harrison. Men jag har full förståelse för dem som tycker Extra Texture är för allvarlig och tung.

Det finns flera bra låtar som jag bara måste nämna. This Guitar är, oavsett likheterna med det gamla storverket, en mycket bra låt. Bra är också skivans första låt You tillsammans med The Answer´s at the End. George Harrison gjorde stor popmusik.

Efter ”de tre stora” kan man konstatera att den gode George blir lite väl introvert och sökande. Men för min del gillar jag det där lite halvflummiga också.

Nr: 31/2222

Bild 2 och 3 är hämtade från skivomslaget.