The Great Indoors lyfter inte

BRENDAN CROKER – THE GREAT INDOORS – 1991

Jag kan inte låta bli att undra om inte Brendan Croker valde fel spår med The Great Indoors. Det är en countryplatta.

Visserligen är hans röst som gjord för country. Han har den där lilla Conway Twitty-darren på sin barytonröst som får countryälskarna att mjukna i knälederna.

Och han är bra. Inget snack om det. The Great Indoors är egentligen en lysande country-LP, Anything I Can Say, One Day, Heart And Home...kanonlåtar...

Och pubrocklåten Nothing But Time. Och cajungungiga Send Me To New Orleans. Bra grejer, absolut.

Men någonstans på vägen går det lite fel, känns det som. Jag kan inte direkt sätta fingret på det. Men The Great Indoors lyfter liksom inte.

Den flaxar med sina små svarta vinylvingar, men det händer inte särskilt mycket. Låtarna bara passerar...och ingen verkar bry sig...

Det är skön musik att lyssna på, men inte ett dugg nervkittlande. Och det är väl bra i och för sig...men jag tror Brendan Croker hade hoppats på mer.

Brendan Croker var den engelske pubrockaren som fick chansen. Han träffade Mark Knopfler (som är med i bakgrunden på den här skivan) genom en gemensam bekant och fick hoppa in i Knopflers supergrupp The Notting Hillbillies.

Han kunde tack vare det dessutom göra ett par egna plattor, som blev riktigt bra. Brittisk pubrock, med stänk av country, rockabilly och blues. Förmodligen var det meningen att The Great Indoors skulle bli hans stora lyft. Inspelad i USA som den är. Men så blev det inte.

Nr: xxxx/2222 (utlagd till försäljning)