GREENSLADE – SPYGLASS GUEST – 1974
Jag blev både svarslös och förvånad när jag nu läst ett flertal recensioner som fullständigt sågat Spyglass Guest, Greenslades tredje album. För mig är den något helt annat. Jag är barnsligt förtjust i Greenslades vindlande melodislingor som man aldrig vet var de ska bära iväg.
Den sköna blandningen på Spyglass Guest med både jazz (givetvis, kopplingen till Canterburyscenen finns där både musikaliskt och via musikerna som är med på skivan), folkmusik och till och med funk. Där har Greenslade hittat något – för mig – alldeles fantastiskt.
En låt jag gärna rekommenderar är läckra lilla Red Light, men den här LP:n ska absolut ses (höras) som en helhet. Dock kan det ta några lyssningar innan man är på rätt våglängd.
Så tycker jag. Men det gör inte alla, vilket kanske inte spelar nån roll. Men jag måste ändå redogöra varför skivan för en del verkar vara ett rött skynke.
Enligt de recensioner jag läst hänger det nämligen på att skribenterna då gjort jämförelser med Greenslades två första album...och tycker att Spyglass Guest är ett musikaliskt nedköp.
Det är det inte, menar då jag, men håller med om att den skiljer sig från sina föregångare. Dock tycker inte jag att detta är negativt. Spyglass Guest är som jag ser det, ett steg i utvecklingen för Greenslade.
Sen vet jag ju att det finns rätt många som har svårt för gruppens lite knepiga väg genom sitt alldeles eget musikaliska landskap.
Men om folk tycker det är bra eller dåligt...tja, vad spelar det för roll, jag tycker skivan är värd att lyssna på efter nästan 40 år. Det räcker för mig.
Nr: 1134/2222
Jag blev både svarslös och förvånad när jag nu läst ett flertal recensioner som fullständigt sågat Spyglass Guest, Greenslades tredje album. För mig är den något helt annat. Jag är barnsligt förtjust i Greenslades vindlande melodislingor som man aldrig vet var de ska bära iväg.
En låt jag gärna rekommenderar är läckra lilla Red Light, men den här LP:n ska absolut ses (höras) som en helhet. Dock kan det ta några lyssningar innan man är på rätt våglängd.
Enligt de recensioner jag läst hänger det nämligen på att skribenterna då gjort jämförelser med Greenslades två första album...och tycker att Spyglass Guest är ett musikaliskt nedköp.
Sen vet jag ju att det finns rätt många som har svårt för gruppens lite knepiga väg genom sitt alldeles eget musikaliska landskap.
Men om folk tycker det är bra eller dåligt...tja, vad spelar det för roll, jag tycker skivan är värd att lyssna på efter nästan 40 år. Det räcker för mig.
Nr: 1134/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar