Yes första klassiker

YES – THE YES ALBUM – 1971

Här föll första pusselbiten på plats för Yes. Den då nye Steve Howe var en klart bättre gitarrist än föregångaren Peter Banks. Med den här skivan, gruppens tredje, kan man hävda att Yes satte sitt sound.

Det är den första riktigt bra progressiva rockplattan som Yes gjorde. Men jag är ändå inte alls säker på vad det var Yes ville. Jag tror faktiskt inte de visste själva...

Förmodligen ska den här skivan räknas in bland Yes ”klassiska” album. Tre fakta talar för detta. Först och främst har Andersons texter här blivit helt galna och fullständigt meningslösa, vilket är ett viktigt kriterium.

På den här skivan är det första gången Chris Squires basspel imponerar. Och så var det då Steve Howe och hans gitarr, som sagt...
Sen är det också en skiva där melodierna genomgående är bra (med något undantag).

The Yes Album är så klart inte ens i närheten av Fragile eller Close To The Edge. Skivan ligger dock närmare Fragile än de flesta senare album. Här är låtarna överlag ganska korta.

Howes countryinspirerade liveinspelning av The Clap gillar jag av nån anledning, förmodligen för att den är så udda. Andra favoriter är Starship Trooper och I´ve Seen All Good People som däremot är klassiska Yes-nummer.

Nr: 589/2222