Glampunk, distade gitarrer och skrammel

EELS – SOULJACKER – 2001

Souljacker är stökig och rörig, nästan punkig. Det är glam, distade gitarrer och skrammel. Som om Mark Oliver Everett var tvungen att få något ur sig. Något han bara kunde uttrycka på det här sättet.

Men det där gäller bara hälften av låtarna. I de andra låter E som han brukar göra. Småknepiga, väl genomtänkta läckra melodier. Riktigt snyggt.

Jag kan tänka mig att Souljacker delar fansen i två läger. De som bara älskar den där röjiga sidan – som jag. Och dem som uppskattar Eels för poplåtarna.

Det blev nästan skrattretande när jag läste en initierad recension av skivan, där skribenten sågade samtliga mina favoritlåtar och därefter nämnde låtar jag knappt lagt märke till som sina...

För egen del har jag Dog Faced Boy, That´s Not Really Funny och Souljacker som favoriter. Jag tycker dessutom att de lite mer ”normala” låtarna (om man nu nånsin kan säga det om Eels) bryter av rätt läckert mot det där galna och skelögda punksoundet.

Souljacker är ett ganska spännande album, om jag får säga det.

Nr: 1395/2222