STEPPENWOLF – AT YOUR BIRTHDAY PARTY – 1969
Den här LP:n skickar jag direkt till avdelningen ”överskattad-konstig-och-en-egentligen-inte-särskilt-bra-platta-gjord-av-ett-inte-allt-för-talangfullt-band-vilket-pinsamt-avslöjas-här...”.
Nej, At Your Birthday Party är inte någon av Steppenwolfs höjdpunkter. Men med tanke på vad den här skivan, i Dunhills förstapress, brukar kosta i begagnatbutikerna ska jag försöka hålla det på lagom nivå. Trots allt gillar jag Steppenwolf och deras sleazy-rock-attityd.
Det här är Steppenwolfs tredje LP. Den är inte lika bra som sin föregångare, The Second, som i sin ur inte är i närheten av den första plattan, som bara hade namnet Steppenwolf.
Det här blir kanske lite tjatigt...men Born To Be Wild, från debut-LP:n, satte John Kay och hans gossar på Harley Davidson-kartan.
Något liknande lyckades de aldrig med igen, trots att de nog försökte. I jämförelse med Born To Be Wild är At Your Birthday Party tämligen befriad från riktigt bra rocklåtar.
Möjligtvis går det kanske att hävda att Rock Me är en rockrökare.. Att jag sen, av mig icke ännu analyserad orsak, gillar balladen Lovely Meter och It´s Never Too Late är en annan sak. Men jag skriver ändå upp det på den positiva sidan.
Mer plus för At Your Birthday Party är att Steppenwolf i alla fall försökte vara innovativa. John Kay experimenterar en hel del både med psykedelia och ”nya” gitarrljud.
Sen gillar jag skivomslaget på Dunhill-pressen. Det där hålet i fodralet var en rätt fräck idé 1969.
”Medskickspostern” där bandet blir jagade av gigantiska löständer på fotomodellben är inte heller så dum. Men jätteroligt blir aldrig det här födelsedagskalaset...
Nr: 721/2222
Den här LP:n skickar jag direkt till avdelningen ”överskattad-konstig-och-en-egentligen-inte-särskilt-bra-platta-gjord-av-ett-inte-allt-för-talangfullt-band-vilket-pinsamt-avslöjas-här...”.
Nej, At Your Birthday Party är inte någon av Steppenwolfs höjdpunkter. Men med tanke på vad den här skivan, i Dunhills förstapress, brukar kosta i begagnatbutikerna ska jag försöka hålla det på lagom nivå. Trots allt gillar jag Steppenwolf och deras sleazy-rock-attityd.
Det här är Steppenwolfs tredje LP. Den är inte lika bra som sin föregångare, The Second, som i sin ur inte är i närheten av den första plattan, som bara hade namnet Steppenwolf.
Det här blir kanske lite tjatigt...men Born To Be Wild, från debut-LP:n, satte John Kay och hans gossar på Harley Davidson-kartan.
Något liknande lyckades de aldrig med igen, trots att de nog försökte. I jämförelse med Born To Be Wild är At Your Birthday Party tämligen befriad från riktigt bra rocklåtar.
Möjligtvis går det kanske att hävda att Rock Me är en rockrökare.. Att jag sen, av mig icke ännu analyserad orsak, gillar balladen Lovely Meter och It´s Never Too Late är en annan sak. Men jag skriver ändå upp det på den positiva sidan.
Mer plus för At Your Birthday Party är att Steppenwolf i alla fall försökte vara innovativa. John Kay experimenterar en hel del både med psykedelia och ”nya” gitarrljud.
Sen gillar jag skivomslaget på Dunhill-pressen. Det där hålet i fodralet var en rätt fräck idé 1969.
”Medskickspostern” där bandet blir jagade av gigantiska löständer på fotomodellben är inte heller så dum. Men jätteroligt blir aldrig det här födelsedagskalaset...
Nr: 721/2222
Dagens roligaste kommentar:
SvaraRadera"'Medskickspostern' där bandet blir jagade av gigantiska löständer på fotomodellben är inte heller så dum."
Snacka om att gräva långt ner i säcken för att hitta något positivt... ;-)
He, he, ja vad fan ska man göra...tyckte jag behövde vara lite snäll mot den här dyra skivan...
Radera