”Så höga att vi inte såg våra egna fötter”

OS MUTANTES – JARDIM ELETRICO – 1971

Det kan ha varit Os Mutantes själva som påstod att de ”var så höga att vi inte såg våra egna fötter” när de spelade in sin första skiva. Allt tyder på det, men det kan lika väl ha varit någon som lyssnade på den som sa det...

Förmodligen såg brasilianska Os Mutantes inte sina fötter när de spelade in Jardim Eletrico tre år senare heller. Men här har de tonat ner de allra värsta hallucinationerna.

I jämförelse med allt annat i genren är detta psykedelia, men i en mildare form än debut-LP:n. Om det är bra eller dåligt ligger helt på den som lyssnar.

Inte helt oväntat är omdömet på nätet om Jardim Eletrico blandat. Det finns de som menar att det är ett mästerverk...och de finns de som anser att bara samlarna borde bry sig...och så här tycker jag:

Det är svårt att veta om Os Mutantes är seriösa eller driver med sina lyssnare. Introvert psykedelia, med en alldeles fantastiskt galen fuzzgitarr, blandas med samba, bossanova och andra latinamerikanska rytmer.

Jardim Eletrico är märklig, på sina ställen svårlyssnad, men oftast behaglig, på gränsen till sunshinepop. Jag gillar plattan, jag gillar de skarpa kontrasterna och de udda inslagen. Däremot saknar jag de mest galna infallen och helt oväntade från Os Mutantes debutskiva.

Men att Jardim Eletrico har en plats i min samling är alldeles givet. Bra låtar är det gott om, men El Justiciero, med både spansk text och spansk gitarr, är skivans starkaste spår. B-sidan är stökigare med låtar som Jardim Eletrico, Lady Lady och Sarava.

Nr: 2027/2222