BOBBY TAYLOR – TAYLOR MADE SOUL – 1969
Bobby Taylor höll på att avsluta sin karriär redan innan den börjat på allvar när han och Tommy Chong gav sin grupp Four Niggers & a Chink. De få fans de hade hunnit skaffa sig tyckte namnet var lite över gränsen, till och med för att vara i mitten av 60-talet.
Det hjälpte inte mycket att de efter det testade Four Colour Fella & A Chinese Lad och Four N´s & A C. Det var först när gruppen tog namnet Bobby Taylor & The Vancouvers. Då gick det bättre, idén att göra rockiga versioner av motownhits gick då hem betydligt bättre. Åtminstone i deras hemstad Vancouver, men inte så mycket mer.
Bobby Taylor tog chansen när Motown hörde av sig och ville han skulle göra en soloplatta. Som blev riktigt bra, utan att vara fantastiskt, men där bakgrundshistorien om de dåliga valen av bandnamn inte fanns med.
Jag kan inte särskilt mycket om soul, men skivor från det sena 60-talet i genren brukar jag försöka lyssna på. Så mycket vet jag nämligen, att soul från den tiden hade kvalitet
Den här gången var det både årtalet ,det fräcka omslaget och skivans namn, som fick mig att bli intresserad.
Nu är förmodligen inte Taylor Made Soul det bästa valet om man ska ha bara en soulskiva i samlingen. Det visar troligen bara att mina kunskaper i ämnet är mer än lovligt skrala. Men har man under mer än 50 år ägnat sitt musiklyssnande åt gammal hårdrock, underlig progg och tyska storverk hamnar sådant som 60-talssoul tyvärr på undantag.
Kanske är det på grund av min okunskap jag fastnar för Eleanor Rigby som skivans fräckaste spår. Det skulle kunna kallas spekulativt att ta med en beatleslåt, men jag tycker tvärtom det var ett lysande val eftersom Bobby Taylor lyckas göra den med sådan närvaro och känsla att jag verkligen tror på vad han sjunger. Och då blir det bra. Hela skivan blir bra, trots att inte en enda av låtarna är Bobbys egna utan allt är lånat.
Nr: 760/2222
Bobby Taylor höll på att avsluta sin karriär redan innan den börjat på allvar när han och Tommy Chong gav sin grupp Four Niggers & a Chink. De få fans de hade hunnit skaffa sig tyckte namnet var lite över gränsen, till och med för att vara i mitten av 60-talet.
Jag kan inte särskilt mycket om soul, men skivor från det sena 60-talet i genren brukar jag försöka lyssna på. Så mycket vet jag nämligen, att soul från den tiden hade kvalitet
Den här gången var det både årtalet ,det fräcka omslaget och skivans namn, som fick mig att bli intresserad.
Kanske är det på grund av min okunskap jag fastnar för Eleanor Rigby som skivans fräckaste spår. Det skulle kunna kallas spekulativt att ta med en beatleslåt, men jag tycker tvärtom det var ett lysande val eftersom Bobby Taylor lyckas göra den med sådan närvaro och känsla att jag verkligen tror på vad han sjunger. Och då blir det bra. Hela skivan blir bra, trots att inte en enda av låtarna är Bobbys egna utan allt är lånat.
Nr: 760/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar