NEON ROSE – TWO – 1974
Neon Rose sägs vara Sveriges första hårdrockband. Det här är deras andra LP, utgiven samma år som debutskivan. Det är en skiva som av någon anledning har blivit klämd mellan den hyllade förstaskivan A Dream Of Glory And Pride och deras tredje och sista, som kännarna säger är den bästa, Reload.
Att Two är Neon Rose halvt bortglömda kusin från landet bekräftas av att det är tämligen svårt att hitta nån vettig information om den på Internet. Däremot saknas inte info om A Dream Of Glory And Pride eller Reload, de skivorna är det rätt många som har åsikter om. Men inte den här skivan, den är det förvånansvärt, till och med irriterande, tyst om.
Kanske har det blivit så då Two inte direkt bekräftar ryktet om Neon Rose storhet som hårdrockband utan är en album jag tycker har delvis andra kvaliteter.
Soundet är tveklöst ”klassisk hård rock” men på den här skivan dyker det också upp svensk folkmusik, som nästan blir psykedelia om man gör de ”rätta” kopplingarna.
Huvudspåret måste dock vara att Two är en betydligt ”lugnare” platta och därmed lite annorlunda än både sin föregångare och den som skulle komma efter. Nån skribent, jag minns tyvärr inte vem, nämnde Atomic Rooster och Budgie i sammanhanget.
Men om nån nu skulle gå igång på det påståendet och börja leta efter skivan för den skull vill jag nog reservera mig. Det handlar bara om delar av sekvenser och jag är inte alls säker på att bandet hittade sin inspiration från det hållet alls.
Tror mer på klassiker som Alice Cooper, Deep Purple och Led Zeppelin, men att Neon Rose som nästan alla svenska band på den tiden, var några år för sent ute. Därmed inte sagt att Two kom för sent. Den kom bara i kläm. Hade den släppts vid ett annat tillfälle, mellan eller före nån annan skiva, hade folk kanske haft bättre koll.
Nr: 730/2222
Neon Rose sägs vara Sveriges första hårdrockband. Det här är deras andra LP, utgiven samma år som debutskivan. Det är en skiva som av någon anledning har blivit klämd mellan den hyllade förstaskivan A Dream Of Glory And Pride och deras tredje och sista, som kännarna säger är den bästa, Reload.
Soundet är tveklöst ”klassisk hård rock” men på den här skivan dyker det också upp svensk folkmusik, som nästan blir psykedelia om man gör de ”rätta” kopplingarna.
Huvudspåret måste dock vara att Two är en betydligt ”lugnare” platta och därmed lite annorlunda än både sin föregångare och den som skulle komma efter. Nån skribent, jag minns tyvärr inte vem, nämnde Atomic Rooster och Budgie i sammanhanget.
Tror mer på klassiker som Alice Cooper, Deep Purple och Led Zeppelin, men att Neon Rose som nästan alla svenska band på den tiden, var några år för sent ute. Därmed inte sagt att Two kom för sent. Den kom bara i kläm. Hade den släppts vid ett annat tillfälle, mellan eller före nån annan skiva, hade folk kanske haft bättre koll.
Nr: 730/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar