En doft av elegant jazz

RIFF RAFF – ORIGINAL MAN – 1974

Original Man är andra och sista LP:n från detta obskyra brittiska jazzrockband. Riff Raff är ett av alla dem som många kritiker och internetskribenter menar är ett (ännu ett) sorgligt borglömt progressivt band som fler borde haft koll på då.

Men det ligger i sakens natur att färre känner till Riff Raff än de band och artister som i början av 70-talet höll till på topplistorna. Om alla känt till dem skulle deras musik kanske kallats mainstream...

Kom att tänka på Supertramp, som nångång vid samma tid gick över den gränsen, lämnade den progressiva jazzrocken för att bli ett av alla dem som levererade låtar till hitlistorna.

Väldigt få hade idag komit ihåg Supertramp om de inte gjort låtar som Dreamer, Give A Little Bit och Breakfast In Americaskivan. Gruppens två första album är dock inte lika välkända.

Den musik Riff Raff skapade har en hel del likheter med det Supertramp spelade in innan de blev ett popband. Riff Raff har ett mäktigt driv men ger lämnar en doft av lätt elegant jazzmusik bakom sig.

Musik som till en början kan kännas lite väl softad men som efter bara ett par genomlyssningar blir till sådant man inte kan vara utan.

Jag gillar den här plattan väldigt mycket. Riff Raffs högst professionella attityd lämnar inte några som helst utrymmen för kompromisser. Musikerna i bandet är skickliga och de har definitivt hittat en egen stil, som absolut inte är mainstream men synnerligen njutbar och vacker att lyssna till.

Original Man blev Riff Raffs andra och sista album. Den första skivan som jag ännu inte hört, sägs gå i samma stil men ska inte vara lika välgjord.

Nr: 710/2222