Jag köpte ett par stövlar med broderade skaft

ULF LUNDELL – VARGMÅNE – 1975

Mycket har sagts och skrivits om denna platta. Mycket har diskuterats, citerats och deklamerats. Jo, det här är en ohyggligt stark LP. Det tror jag nästan ingen som var med på den tiden säger emot. Jag hörde till alla dem som älskade den här skivan.

Det kanske låter patetiskt. Men jag får fortfarande rysningar av Lundells kolsvarta socialrealism i Bente, skivans bästa, vackraste, sorgligaste och otäckaste spår.

Tuffa rockers som Stockholms City, Jag går på promenaden och givetvis Sextiosju (som alla kunde utantill...och skanderades både när det passade och inte), gör den här LP:n lockande nu för tiden också.

Men de mer poetiska inslagen, Då kommer jag och värmer dej, bisarra Jesse James möter kärleken och vackra Nu har jag förpackat min längtan gör Vargmåne till Ulf Lundells oöverträffade mästerverk.

Aldrig senare var han så rak i sin analys. Redan på LP:n efter, Törst, började svamlet och det ständiga ordflödet som gjorde att jag till sist tappade både koncentrationen och intresset. Men 1975 var Ulf Lundell en svensk rockhjälte. Det är det ingen diskussion om.

Visste du att Ulf Lundell först inte fick skivan utgiven. Både Silence och MNW sa nej. EMI och Harvest sa till sist ja. Och drog en riktig vinstlott, LP:n sålde guld efter att Lundells debutroman Jack släppts.

Och visste du att Går på promenaden egentligen är en John Mayall-låt, Walking On Sunset. Och visste du att Vargmåne kallas fullmånen i januari. Den gavs det namnet av indianerna som under den kallaste delen av vintern hörde vargarna yla utanför tälten.

Eller så var det Jesse James...Jag köpte ett par stövlar med broderade skaft, de dyraste och tuffaste som jag nånsin haft...

Nr: 44/2222

OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.