NAZARETH – RAMPANT – 1974
Min gamla Rampant åkte ut när jag hittade den här, ett begagnat men fantastiskt välvårdat exemplar som dessutom gav mig anledning att lyssna på skivan igen.
Först vill jag säga att första gången med Shanghaid In Shanghai var magisk. Det ögonblicket kommer nog att sitta kvar för alltid. Det är därför den här skivan har en särskild plats i mitt rockhjärta.
Det behöver Rampant, som när man lyssnar på skivan lite mer kritiskt nu för tiden kanske inte är så där väldigt fantastisk som man tyckte då. Skivan har sina ögonblick, en hel del trots allt, men är nog lite svajig.
De roliga sakerna är Shanghaid In Shanghai, en av Manny och Dans främsta alla tider. Silver Dollar Forger och Jet Lag är också kanonlåtar nu för tiden...ett uttryck som gör att jag helt oplanerat kan jämföra med AC/DC...jodå, Rampant är boogierock. Det är bra gung.
Sen har jag en liten kittlande känsla för Shape of Things, Yardbirds gamla superhit. Inte för att Nazareth gör det bra, de avrättar den rätt omgående. Bara för att den är så annorlunda.
Rampant var den första nazareth-skiva jag någonsin hörde. Så jag borde kanske vara lite mer nostalgiskt förlåtande. Men det går inte när det gäller låtar som Glad When Your Gone, Loved and Lost och hemska balladen Sunshine.
De sabbar intrycket nu för tiden, även om jag inte kan påminna mig att jag tyckte det allra minsta så 1974. Jag får väl acceptera att Rampant är lite ojämn.
Och att Shanghaid In Shanghai är singelhiten som räddar skivan anseende nu för tiden.
Nr: 1444/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Min gamla Rampant åkte ut när jag hittade den här, ett begagnat men fantastiskt välvårdat exemplar som dessutom gav mig anledning att lyssna på skivan igen.
Det behöver Rampant, som när man lyssnar på skivan lite mer kritiskt nu för tiden kanske inte är så där väldigt fantastisk som man tyckte då. Skivan har sina ögonblick, en hel del trots allt, men är nog lite svajig.
Sen har jag en liten kittlande känsla för Shape of Things, Yardbirds gamla superhit. Inte för att Nazareth gör det bra, de avrättar den rätt omgående. Bara för att den är så annorlunda.
De sabbar intrycket nu för tiden, även om jag inte kan påminna mig att jag tyckte det allra minsta så 1974. Jag får väl acceptera att Rampant är lite ojämn.
Och att Shanghaid In Shanghai är singelhiten som räddar skivan anseende nu för tiden.
Nr: 1444/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Jag gillar den här plattan, och precis som du anser jag den vara ojämn. Jet Lag är en favorit, främst för att jag gillar Mannys gitarrspel och lek med gitarren. Även om Nazareth är kända för sina ballader, så tycker jag det är deras svagare sida. Nu kom jag ju in i deras musik ganska sent, de är mer min storebrors favoriter, men ändå tycker jag att de nog har gjort bättre snabba och hårda låtar än lugna.
SvaraRaderaHåller absolut med!
Radera