Sydstatsrock ska inte vara roligt

BLACK OAK ARKANSAS – STREET PARTY – 1974

Jag gissar att covern på Martha Reeves Dancing In The Street var ett försök att få en ny hitlåt efter turdraget med LaVern Bakers Jim Dandy. Den här gången lyckades inte Black Oak Arkansas. Möjligtvis var idén bättre då. Men efter David Bowies och Mick Jaggers duett 1985 blir den lite fånig.

Den här LP:n går i samma spår. Street Party är uppföljaren som inte blev särskilt lyckad. Black Oak Arkansas kunde inte upprepa framgången de fått något år tidigare med High On The Hog.

Visserligen har bandet här skruvat upp tempot ytterligare och faktiskt tonat ner countryrocken en hel del. Men jag kan inte påstå att det blev bättre.

Black Oak Arkansas lyckades nämligen inte heller bevara sin trovärdighet som southern rockband, utan blir på den här plattan ett ganska anonymt amerikanskt arenarockband.

Jag tycker mig också märka att sångaren Jim ”Dandy” Mangrum på den här skivan dessutom skaffat sig ett nytt uttryck som kanske ska vara humor, men bara låter arrogant. Och är det något ett southern rockband inte ska vara så är det roliga(!).

Kom inte och påstå att det nånsin fanns särskilt mycket komedi i Allman Brothers och Lynyrd Skynyrds låtar. Nej, sydstatrock är i högsta grad seriöst.

Street Party är därför en i sammanhanget konstig skiva som nu för tiden inte är särskilt intressant att lyssna på. Därför är mitt beslut att den nu får lämna samlingen.

Nr: ingår inte i samlingen, utrensad.