NEON ROSE – RELOAD – 1975
Nu när jag äntligen letat fram Reload i CD-hyllan får jag ett svagt minne av att jag en gång i tiden ägde vinylskivan. Men att jag inte gillade den och därför sålde den. Det var naturligtvis enfaldigt utan dess like.
Hade då varit nu skulle jag definitivt inte gjort så, då hade den hamnat på skivsamlingen finhylla. Men när man var 15 år och gillade Mott The Hoople, höjde volymen till det outhärdliga när In Rock hamnade på skivtallriken och spelade sina Lizzyplattor så det - på riktigt - skallrade i rutorna, då kunde man leva utan Neon Rose.
Ett svenskt hårdrockband hade liksom inte den pondusen att de oavsett hur bra låtar de gjorde kunde påverka en envis och när det gällde musik, tjurig, 15-åring.
Man lär sig ett och annat på vägen , en del av det nyttigt, annat – som i det här fallet – inte nödvändigt, men det hade ju varit kul att ha plattan kvar.
Å andra sidan var det ganska många skivor som gick den vägen, som man antingen sålde till nån begagnataffär eller bytte med nån kompis. Alla de där affärerna var inte särskilt klyftiga, om man ser det med dagens ögon.
Men å tredje sidan fick man genom de där bytesaffärerna tag i ett antal andra skivor som man troligen aldrig hade fått tag i annars. Pengar hade man ju inte något överflöd av, så de skivor man till slut köpte på Musikhallen eller Skivor & Band valdes ut med omsorg.
Reload påstås av både kännare och bandet själv vara bästa plattan med Neon Rose. Det tog dem några år och ett par album att utveckla sitt sound till fulländning, och Reload blev deras mästerverk.
Jag kan hålla med om att Neon Rose sound på den här plattan är synnerligen kompetent, de är här ett väl sammantrimmat rockband som vet vad de vill med sina låtar.
Att de har hittat sin inspiration från det tidiga 70-talets brittiska hårdrock står helt klart. För den som kan sin hårdrock går det att hitta referenser till allt från Thin Lizzy, Led Zeppelin och Deep Purple till Status Quo och Nazareth. Den lilla folkrockådra som man på de båda tidigare skivorna kunde ana har bandet putsat bort här. Reload är en klockren hårdrockplatta, utan utsvävningar.
För egen del är jag inte lika övertygad om Reloads överlägsenhet jämfört med A Dream Of Glory And Pride och Two. Jag förstår varför hårdrockfolket skattar Reload så högt, men jag tycker den saknar variation i samma utsträckning som de tidigare skivorna.
Gissar att jag tyckte de båda första var lite proggiga och därmed spännande. På Reload har frågetecknen rätats ut. Avdelningen skojig kuriosa: omslaget och omslagsbilden har skapats av ingen mindre än Anders F Rönnblom.
Nr: 13/CD
Nu när jag äntligen letat fram Reload i CD-hyllan får jag ett svagt minne av att jag en gång i tiden ägde vinylskivan. Men att jag inte gillade den och därför sålde den. Det var naturligtvis enfaldigt utan dess like.
Ett svenskt hårdrockband hade liksom inte den pondusen att de oavsett hur bra låtar de gjorde kunde påverka en envis och när det gällde musik, tjurig, 15-åring.
Å andra sidan var det ganska många skivor som gick den vägen, som man antingen sålde till nån begagnataffär eller bytte med nån kompis. Alla de där affärerna var inte särskilt klyftiga, om man ser det med dagens ögon.
Men å tredje sidan fick man genom de där bytesaffärerna tag i ett antal andra skivor som man troligen aldrig hade fått tag i annars. Pengar hade man ju inte något överflöd av, så de skivor man till slut köpte på Musikhallen eller Skivor & Band valdes ut med omsorg.
Att de har hittat sin inspiration från det tidiga 70-talets brittiska hårdrock står helt klart. För den som kan sin hårdrock går det att hitta referenser till allt från Thin Lizzy, Led Zeppelin och Deep Purple till Status Quo och Nazareth. Den lilla folkrockådra som man på de båda tidigare skivorna kunde ana har bandet putsat bort här. Reload är en klockren hårdrockplatta, utan utsvävningar.
Gissar att jag tyckte de båda första var lite proggiga och därmed spännande. På Reload har frågetecknen rätats ut. Avdelningen skojig kuriosa: omslaget och omslagsbilden har skapats av ingen mindre än Anders F Rönnblom.
Nr: 13/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar