SPARKS – LEFT COAST ANGST – 2015
Det är inte underligt att denna radioinspelning från det tidiga 80-talet inte släpptes på skiva redan då. Ljudkvaliteten är under all kritik, särskilt de första fem till sex spåren. Det blir lite bättre sen, men det burkiga ljudet är inte roligt.
Men låtarna på denna dubbel-LP är däremot väldigt bra. Det var rockbandet Sparks som stod på scenen på Whiskey A-Go Go i Los Angeles och Magic Mountain California 1982 och 1983. Detta trots att låtarna uteslutande hämtades från då samtida skivor som Whomp That Sucker, Angst In My Pants och In Outer Space. Något som givetvis är förvånande då de skivorna är svårt infekterade av den Depeche Mode och djupa elektroperiod bröderna Male befann sig i just då.
Men de dystra negativa tonerna tog de inte med sig upp på scenen. Därför påminner Left Coast Angst mig mer om bandets storheter som Kimono My House och Propaganda, eller till och med de första två skivorna A Woofer In Tweeter´s Clothing och den där svåra Halfnelsonplattan, som var brödernas första.
Efter ett längre försök till tillvänjning och acceptans från min sida hamnar dock Left Coast Angst på fel sida. Ljudet är rent allmänt lite för dåligt för att jag ska tycka det vara kul att lyssna på skivan mer än i rent upplysningssyfte.
Ljudet gör att inspelningen blir jobbig. Tyvärr får jag väl lägga till, eftersom det Sparks gör under de där konserterna egentligen är väldigt spännande. Jag kan därför inte rekommendera albumet, trots att plattorna är pressade i genomskinlig vinyl, till fler än bara de närmaste fansen.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
Det är inte underligt att denna radioinspelning från det tidiga 80-talet inte släpptes på skiva redan då. Ljudkvaliteten är under all kritik, särskilt de första fem till sex spåren. Det blir lite bättre sen, men det burkiga ljudet är inte roligt.
Men låtarna på denna dubbel-LP är däremot väldigt bra. Det var rockbandet Sparks som stod på scenen på Whiskey A-Go Go i Los Angeles och Magic Mountain California 1982 och 1983. Detta trots att låtarna uteslutande hämtades från då samtida skivor som Whomp That Sucker, Angst In My Pants och In Outer Space. Något som givetvis är förvånande då de skivorna är svårt infekterade av den Depeche Mode och djupa elektroperiod bröderna Male befann sig i just då.
Men de dystra negativa tonerna tog de inte med sig upp på scenen. Därför påminner Left Coast Angst mig mer om bandets storheter som Kimono My House och Propaganda, eller till och med de första två skivorna A Woofer In Tweeter´s Clothing och den där svåra Halfnelsonplattan, som var brödernas första.
Efter ett längre försök till tillvänjning och acceptans från min sida hamnar dock Left Coast Angst på fel sida. Ljudet är rent allmänt lite för dåligt för att jag ska tycka det vara kul att lyssna på skivan mer än i rent upplysningssyfte.
Ljudet gör att inspelningen blir jobbig. Tyvärr får jag väl lägga till, eftersom det Sparks gör under de där konserterna egentligen är väldigt spännande. Jag kan därför inte rekommendera albumet, trots att plattorna är pressade i genomskinlig vinyl, till fler än bara de närmaste fansen.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar