STEVE MILLER BAND – BOOK OF DREAMS – 1977
Jag vet inte om detta är sant. Men det sägs att när Steve Miller Band spelade in superskivan Fly Like An Eagle 1976 hade de 22 låtar klara. Men det finns bara tolv på den skivan. Resten sparades och hamnade i stället på uppföljaren Book Of Dreams från 1977.
Tänk om de gjort Fly Like An Eagle till en dubbel-platta i stället. Vad bra det kunde blivit, för Book Of Dreams är nästan bättre än Fly Like An Eagle.
Det här är väl en platta som finns i nästan varenda någorlunda välsorterad skivsamling. Superhiten Jet Airliner gick knappast spårlöst förbi på den tiden.
Det var väl den låten som etablerade Steve Miller Band som ett av de där klassiska amerikanska radiorockbanden, på gott och ont. Låten är fortfarande skitbra, men inte den enda, som sagt var.
Book Of Dreams, liksom Fly Like An Eagle, kanske kan anklagas för att kännas lite väl ”daterade”. De där svischande spacerockiga synthljuden som finns med på flera av låtarna förpassar den här skivan till facket för sånt man inte gärna spelar nu för tiden.
Men det tar inte bort det faktum att det är en ruggigt bra platta, inte bara på grund av Jet Airliner. Här finns flera skönheter i det fördolda. Lyssna bara på Threshold, Swingtown, The Stake och läckra Jungle Love.
Glöm inte heller bort Electro Lux Imbroglio och efterföljande Sacrifice. Två låtar som nästan ingen kommer ihåg idag – de har vad jag vet aldrig funnits med på någon av alla de Greatest Hits som getts ut – men de är svaret på Steve Miller Band storhet. Psykedelisk spacerock, det är vad det är.
Nr: 1222/2222
Texten har publicerats tidigare, men då jag lyssnat på skivan igen, och fortfarande tycker den är lysande, kunde jag inte låta bli att publicera texten igen.
Jag vet inte om detta är sant. Men det sägs att när Steve Miller Band spelade in superskivan Fly Like An Eagle 1976 hade de 22 låtar klara. Men det finns bara tolv på den skivan. Resten sparades och hamnade i stället på uppföljaren Book Of Dreams från 1977.
Det var väl den låten som etablerade Steve Miller Band som ett av de där klassiska amerikanska radiorockbanden, på gott och ont. Låten är fortfarande skitbra, men inte den enda, som sagt var.
Book Of Dreams, liksom Fly Like An Eagle, kanske kan anklagas för att kännas lite väl ”daterade”. De där svischande spacerockiga synthljuden som finns med på flera av låtarna förpassar den här skivan till facket för sånt man inte gärna spelar nu för tiden.
Men det tar inte bort det faktum att det är en ruggigt bra platta, inte bara på grund av Jet Airliner. Här finns flera skönheter i det fördolda. Lyssna bara på Threshold, Swingtown, The Stake och läckra Jungle Love.
Nr: 1222/2222
Texten har publicerats tidigare, men då jag lyssnat på skivan igen, och fortfarande tycker den är lysande, kunde jag inte låta bli att publicera texten igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar