IAN HUNTER – MAN OVERBOARD – 2009
Efter de första låtarna blev jag lite rädd att Ian Hunter hamnat i ett springsteenträsk av halvsega rockers. Men med fjärde låten, titelspåret Man Overboard, är Ian tillbaka igen. Han kommer alltid att vara rockballadernas mästare.
Den som kan sin Mott The Hooplehistoria kan säkert räkna upp ett oändligt antal både mäktiga och känslosamma ballader som Ian Hunter låg bakom. Angeline är den som slår mig först, Hymn For The Dudes den andra. Men för Mott The Hoople var de låtarna mer undantag än regel, det var ju ett glamrockband.
De smäktande balladerna och kärleksångerna utvecklade han till fulländning som soloartist. Den första var It Ain´t Easy When You Fall, sen kom Irene Wilde, sen en hel rad där Ships (som Barry Manilow snodde) är en av de mest kända. Men det var 30 år innan Man Overboard där Ian Hunter trots att han fyllt 70 kunde riva av både rockers och ballader, precis som alltid.
Man Overboard är dock inget balladalbum på något sätt. Det är en rockplatta i precis samma spår som Shrunken Heads från två år tidigare.
Möjligtvis är tempot något lägre på Man Overboard, vilket kritiker i allmänhet tolkade som att Ian börjat bli gammal 2009 och av den anledningen ville sänka farten.
Det tror däremot inte jag. Jag tror att det blev som det blev. Han ville göra Man Overboard precis på det sätt som det blev. Ian Hunter har nämligen alltid varit äldst. Redan 1972 när Mott The Hoople slog igenom var han urgammal, hela 32, vilket då var en ohyggligt hög ålder för en glamrockare i London.
Fan också. Jag hade tänkt att den här gången inte gå in på Ian Hunters ålder. Men då jag redan är där får jag väl fortsätta in på gubbrockspåret.
Men Ian Hunter tog med Man Overboard gubbrocken ett steg ännu längre än så.
Vad ska man kalla denna företeelse, farfarsrock?
Fundera på det du, men inte för länge. Den är redan här. Too old too rock´n roll stämmer nämligen inte alls, alla gamla rockers blir äldre och till slut urgamla. Men de slutar inte spela rock´n roll för det. För att återgå till Man Overboard är det så klart ännu ett mycket kompetent rockalbum av Ian Hunter.
Det är ett briljant rockalbum och Ian Hunters fans älskar det. Det gör jag också, men som jag var inne på i början känns det inte helgjutet för min del, det jag gillar bäst är Ians ballader. Albumet är lite för rockigt för mig, springsteenskt sövande, det som i allmänhet kallas gubbrock.
Nr: 178/CD
Efter de första låtarna blev jag lite rädd att Ian Hunter hamnat i ett springsteenträsk av halvsega rockers. Men med fjärde låten, titelspåret Man Overboard, är Ian tillbaka igen. Han kommer alltid att vara rockballadernas mästare.
De smäktande balladerna och kärleksångerna utvecklade han till fulländning som soloartist. Den första var It Ain´t Easy When You Fall, sen kom Irene Wilde, sen en hel rad där Ships (som Barry Manilow snodde) är en av de mest kända. Men det var 30 år innan Man Overboard där Ian Hunter trots att han fyllt 70 kunde riva av både rockers och ballader, precis som alltid.
Möjligtvis är tempot något lägre på Man Overboard, vilket kritiker i allmänhet tolkade som att Ian börjat bli gammal 2009 och av den anledningen ville sänka farten.
Det tror däremot inte jag. Jag tror att det blev som det blev. Han ville göra Man Overboard precis på det sätt som det blev. Ian Hunter har nämligen alltid varit äldst. Redan 1972 när Mott The Hoople slog igenom var han urgammal, hela 32, vilket då var en ohyggligt hög ålder för en glamrockare i London.
Fundera på det du, men inte för länge. Den är redan här. Too old too rock´n roll stämmer nämligen inte alls, alla gamla rockers blir äldre och till slut urgamla. Men de slutar inte spela rock´n roll för det. För att återgå till Man Overboard är det så klart ännu ett mycket kompetent rockalbum av Ian Hunter.
Det är ett briljant rockalbum och Ian Hunters fans älskar det. Det gör jag också, men som jag var inne på i början känns det inte helgjutet för min del, det jag gillar bäst är Ians ballader. Albumet är lite för rockigt för mig, springsteenskt sövande, det som i allmänhet kallas gubbrock.
Nr: 178/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar