NOVEMBER – 6:E NOVEMBER – 1972
November sägs vara ett av Sveriges första hårdrockband, det allra första finns det en hel del som påstår, i konkurrens med Neon Rose. Vilket av dem som var först är kanske inte så intressant. Men Novembers skivor från det tidiga 70-talet har blivit heta samlarobjekt. Neon Rose skivor är också eftertraktade, dock inte lika dyra.
Den november-LP jag har är visserligen en press från 1980 med den blå Sonetetiketten, men den är dyr ändå. Dock inte lika eftertraktad som originalet på den bronsfärgade etiketten från 1972. Vilken etikett det är på skivan är dock helt och hållet betydelselös när man lyssnar på den. Jag vet att det finns en del som påstår något annat, men det stämmer inte.
För min del dök November upp vid helt fel tidpunkt och fick därför aldrig något större intresse från min sida. Jag minns att jag då jämförde dem med Pugh Rogefeldts tidiga plattor och tyckte Pugh var både roligare och fräckare.
November kändes lite för seriösa och faktiskt ganska tråkiga. Att November 40 år senare kallas hårdrockband var inte något jag uppfattade då. Men så var det säkert. November nämns med stor respekt av många trots att bandet bara spelade in tre album, där 6:e November var det sista. Däremot var Neon Rose hårdrockare. Det minns jag mycket väl.
6:e November finns inte kvar i samlingen, den är när denna text publiceras såld, vilket kanske kan tyckas vara ett märkligt beteende av en skivsamlare. Men jag samlar inte skivor på det sättet. I min ambition att bara ha skivor i samlingen jag verkligen gillar och verkligen vill lyssna på hörde inte 6:e November hemma hos mig.
Nr: såld till en som gillar den.
November sägs vara ett av Sveriges första hårdrockband, det allra första finns det en hel del som påstår, i konkurrens med Neon Rose. Vilket av dem som var först är kanske inte så intressant. Men Novembers skivor från det tidiga 70-talet har blivit heta samlarobjekt. Neon Rose skivor är också eftertraktade, dock inte lika dyra.
Den november-LP jag har är visserligen en press från 1980 med den blå Sonetetiketten, men den är dyr ändå. Dock inte lika eftertraktad som originalet på den bronsfärgade etiketten från 1972. Vilken etikett det är på skivan är dock helt och hållet betydelselös när man lyssnar på den. Jag vet att det finns en del som påstår något annat, men det stämmer inte.
För min del dök November upp vid helt fel tidpunkt och fick därför aldrig något större intresse från min sida. Jag minns att jag då jämförde dem med Pugh Rogefeldts tidiga plattor och tyckte Pugh var både roligare och fräckare.
November kändes lite för seriösa och faktiskt ganska tråkiga. Att November 40 år senare kallas hårdrockband var inte något jag uppfattade då. Men så var det säkert. November nämns med stor respekt av många trots att bandet bara spelade in tre album, där 6:e November var det sista. Däremot var Neon Rose hårdrockare. Det minns jag mycket väl.
6:e November finns inte kvar i samlingen, den är när denna text publiceras såld, vilket kanske kan tyckas vara ett märkligt beteende av en skivsamlare. Men jag samlar inte skivor på det sättet. I min ambition att bara ha skivor i samlingen jag verkligen gillar och verkligen vill lyssna på hörde inte 6:e November hemma hos mig.
Nr: såld till en som gillar den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar